Mitt i vintern, under jul och nyår, försvinner dagsljuset redan tidigt på eftermiddagen, och först sent på morgonen dagen därpå kan vi släcka lamporna.
Vi bör alltså vara tacksamma för det artificiella ljus som moderna människor har tillgång till och som vi ser som en självklarhet. Men det har inte alltid varit så.
Det framkom med all önskvärd tydlighet vid besöket vi gjorde på Nordiska museet i Stockholm för att titta på utställningen ”Nordiskt ljus”. En mycket intressant och lärorik utställning som ger en inblick i levnadsvanorna före elektricitetens intåg.
För drygt hundra år sedan var det kompakta mörkret en självklarhet när solen eller månen inte lyste. Människorna styrdes av dagsljuset, vilket innebar att de skötte sina sysslor när det var ljust och sov när det var mörkt.
Mitt i vintern, när det var någotsånär ljus bara några få timmar, blev det alltså inte långa arbetspass. Man kan fråga sig vad folk egentligen sysslade med under alla de många mörka timmarna.
För inomhus var det mörkt, både i slott och i koja. Ett och annat dyrt brinnande talgljus hjälpte inte mycket. Ända inpå 1800-talet var elden i öppna spisen den viktigaste belysningen för många.
Fram till slutet av 1800-talet gav man sig ogärna ut på natten vintertid. I mörkret var en lyssticka eller fackla en nödvändighet för att kunna orientering sig.
Men mot slutet av seklet kom först gasljuset och därefter elektriciteten. Sedan gick det fort.
Mina föräldrar, födda i början på 1900-talet, kunde i sin barndom njuta av elektriciteten som just kommit. I min barndom på 1940- och -50-talet fanns det kanske inte något överflöd med ljus. Men det som fanns räckte mer än väl. Vi var inte så bortskämda på den tiden.
Med hjälp av gatlampor, utomhusreklam och neon, och nu nya ledlampor, har vårt samhälle sakta men säkert förvandlats till en färgsprakande plats för umgänge, shopping och underhållning. Till överdrift kan man ibland tycka.
Visste du förresten att det nordiska ljuset är unikt?
Inte många av jordens invånare lever under liknande ljusförhållande. På andra sidan jordklotet, 60 grader sydlig bredd, och längre söderut finns inga bofasta människor.
Bengt Enqvist
tidigare redaktionschef på Norran
Fram till slutet av 1800-talet gav man sig ogärna ut på natten vintertid.