FOTO: JOHN RAOUX/AP PHOTO/TT
Den nya regeringens politik innebär ett farväl till Alliansens arbetslinje. Det gamla arbetarpartiet, och deras gröna kamrater, vill inte bara göra det svårare för unga att få jobb, genom att slopa ungdomsrabatten – de vill även göra det vanskligare för äldre att arbeta.
Under Alliansens tid betalade arbetsgivare betydligt lägre arbetsgivaravgift för dem som var födda mellan 1938 och 1948. Men nu avskaffas den nedsatta kostnaden för dem som har gått i pension.
Därmed blir det ännu svårare för den som vill fortsätta jobba efter 65-årsdagen. Enligt lag har man rätt att arbeta kvar till 67 års ålder. Men det finns såväl formella som informella hinder som försvårar för äldre på arbetsmarknaden.
Enligt pensionsåldersutredningen upplever 80 procent av de över 50 år att det är svårt att byta jobb på grund av sin ålder. Och drygt 25 procent har blivit utsatta för åldersdiskriminering.
Förvisso är åldersdiskriminering förbjudet i lag, men det är betydligt enklare att förändra lagar än attityder. Människor anses helt enkelt inte vara lika attraktiva på arbetsmarknaden när de har nått en viss ålder. Trots att de har erfarenhet från ett långt arbetsliv.
Att göra det dyrare för arbetsgivare att anställa dem som har nått pensionsåldern gör inte saken bättre. Utifrån ett samhällsekonomiskt perspektiv är det nödvändigt att fler är yrkesaktiva efter 65. I takt med att vi lever längre kommer välfärden att kräva mer resurser, och därmed måste fler jobba längre. Annars riskerar det att få negativa konsekvenser för den gemensamma välfärden, något som bör oroa regeringen.
Avskaffandet av arbetslinjen kommer att stå såväl Sverige som den nya regeringen dyrt.
Naomi Abramowicz
ledarskribent på Liberala Nyhetsbyrån