Debatt: Brittiskt brexit skulle glädja Putin och Assad

Islamistisk terror, sönderfall i Nordafrika och Mellanöstern, krig i Ukraina, ryska bombningar i Syrien, Kinas allt större krav på inflytande, klimatfrågan, ett svagt USA och behovet av en fördjupad inre marknad, ett europeiskt ledarskap i den förändring som nu transformerar världsekonomin.

Inget av detta är argument för att någon ska lämna EU.

Men helheten understryker hur viktig sammanhållningen är.

Ett Storbritannien som lämnar EU skulle leda till skador för säkerhet, stabilitet, beslutsförmåga, geopolitisk styrka och ekonomisk kraft och skulle drabba både Storbritannien och övriga EU.

Det är ingen tillfällighet att det är just de aktörer som hotar den europeiska stabiliteten och sammanhållningen som mest skulle glädjas åt ett brittiskt utträde, ett brexit.

Rysslands president Vladimir Putin, Syriens diktator Bashar al-Assad, den iranska ledningen, liksom alla de krafter som vill vända Europa mot nationella motsättningar och främlingsfientlighet.

Allt detta är hot mot oss alla och mot Storbritannien.

Storbritannien har gått i krig för att värna demokrati och frihet i Europa just på grund av hot av de slag som vi ser växa fram i dag.

En del drömmer förmodligen om svunna tiders imperium – men det tillhör de svunna tiderna.

Vare sig Indien eller Australien kommer att fylkas kring Storbritannien vid ett utträde, snarare kommer ett ökat fokus mot övriga Europa att växa fram. Samma gäller USA.

Storbritanniens starka roll i Europa hänger både samman med det ansvar man historiskt tagit för europeisk säkerhet och frihet men också att man i vår tid är ett starkt land i EU. Utanför EU blir man svagare.

Storbritannienhamnar utanför de ekonomiska och finansiella marknader som man varit ledande i att utforma och man hamnar utanför samarbete om säkerhet, utrikespolitik och Europas grannskap.

En del tänker sig en norsk modell, men glömmer att med den norska modellen är man visserligen inne i den större delen av den inre marknaden men utanför beslutsfattandet. Det innebär att besluten kommer att fattas i Bryssel och Strasbourg utan britter – men med dominans av fransmän, tyskar och italienare.

Andra tror en tullunion är något, men förtränger då att man utanför den inre marknaden med en tillgång till handel som EU bestämmer. Eller frihandelsavtal med EU, som EU har med länder i andra världsdelar.

Oavsett dessa alternativ så kvarstår det faktum att det inte hjälper när det gäller Putins försök att dela Europa, terrorismen, islamismen, flyktingkrisen, sönderfallet i Mellanöstern och Nordafrika – lika lite som att stå emot ryska påtryckningar mot enskilda stater.

Ett EU utan Storbritannien kommer bli svagare gentemot Putin – och förmodligen mer eftergivet.

Gunnar Hökmark delegationsledare för Moderaterna Europaparlamentet