Statens kostnader för arbetslösheten vältras över på kommunerna. Det är en följd av många års ovilja att förbättra arbetslöshetsförsäkringen. Andelen arbetslösa utan a-kassa har vuxit och för de enskilda som drabbas återstår ibland bara kommunernas försörjningsstöd, om anhöriga inte kan ställa upp.
Den här utvecklingen är inte längre hållbar. Följden blir att arbetslösa hamnar längre från arbetsmarknaden. Det är även dålig hushållning, då kommunerna får stå för utgifter som borde bäras av staten.
Att andelen arbetslösa som saknar a-kassa ökat beror på att många lämnat arbetslöshetsförsäkringen, att kraven för att få a-kassa skärpts och på att fler har så otrygga anställningar att de inte kvalificerar sig för ersättning. Totalt var 5 517 personer i Västerbotten registrerade som öppet arbetslösa hos Arbetsförmedlingen i september. Mer än fyra av tio öppet arbetslösa, 2 583 personer, stod utan ersättning från arbetslöshetsförsäkringen.
Nästan hälften av alla vuxna som fick ekonomiskt bistånd 2012 erhöll det på grund av arbetslöshet, enligt Socialstyrelsen. Det är inte rimligt. Staten, inte kommunerna, bör stå för arbetslöshetens kostnader.
Försörjningsstödet är viktigt som samhällets yttersta skyddsnät för människor i nödlägen. Men det är inte rätt att personer som har en anknytning till arbetsmarknaden försörjs genom kommunernas försörjningsstöd.
Arbetslöshetsförsäkringen är i dag en kassako för finansdepartementet, dels via arbetsgivaravgiften, dels via medlemsavgiften till a-kassan. Förra året gav detta staten 10 miljarder kronor i överskott. Dessa medel bör nu användas för att restaurera försäkringen.
TCO föreslår en helt reformerad arbetslöshetsförsäkring där fler omfattas av försäkringen och där taket höjs till 27 500 kronor/månaden, så att fler heltidsarbetande får 80 procent av sin tidigare inkomst. Sammantaget gör detta att betydligt fler arbetslösa skulle kunna leva på en ersättning från arbetslöshetsförsäkringen.
Att reparera arbetslöshetsförsäkringen är nödvändigt för att arbetslinjen ska fungera och arbetslösa kunna koncentrera sig på att söka arbete. Det kan inte ha varit meningen att försäkringen skulle göra fler beroende av stöd från kommunerna. Principen för grundförsäkringen bör i stället vara att personer med anknytning till arbetsmarknaden ska ha a-kassa, inte försörjningsstöd. Det vore bra för både den arbetslösa, ekonomin i Västerbottens kommuner och den svenska arbetsmarknaden.
Eva Nordmark