Våra politiker har alltmer dragit sig tillbaka från olika politikområden och på gott och ont lagt ett ökat ansvar på medborgarna.
De senaste årens brist på bostadspolitik får nog hänföras till den ”onda sidan”. Vi har en skriande bostadsbrist och priserna skenar.
För att ha någonstans att bo måste många hushåll skuldsätta sig. Under de senaste 12 månaderna har priserna på bostadsrätter ökat med 19 procent och sedan 2008 har hushållens lån ökat med 56 procent eller 1 100 miljarder kronor. Om man räknar med all skuldsättning i samhället har Sverige skulder på 293 procent av BNP (endast Japan slår oss).
Prisutvecklingen beror bland annat på att det under en följd av år inte har byggts tillräckligt med hyresrätter. Hyresrätten har en balanserande roll på bostadsmarknaden och påverkar prisbilden på andra boendeformer.
I dag gäller särskilda regler om hyrorna för nyproducerade hyresrätter. Reglerna går bland annat ut på att den som investerar i en hyresfastighet ska kunna räkna hem sin investering. Hyran för en trerumslägenhet hamnar ofta på cirka 10 000 kronor per månad. Hyror som gör att stora grupper inte har råd att efterfråga nya lägenheter. Trots hyresnivåerna har marknaden misslyckats med att producera hyresrätter i tillräcklig omfattning.
Bristen på lediga hyresrätter skadar tillväxten. Människor kan inte flytta till lediga arbeten och den inhemska efterfrågan skadas, eftersom boendekostnaderna minskar hushållens möjligheter att konsumera annat.
Det måste produceras betydligt fler hyresrätter med rimliga hyror. De hyresnivåer som i dag gäller vid nyproduktion är inte rimliga. Priserna stiger på det ägda boendet. Resultatet blir en samhällsekonomiskt oroväckande skuldsättning. För att lösa situationen måste politiker på alla nivåer vara beredda att fatta nödvändiga beslut.
Vi kan konstatera att den nuvarande regeringen tagit en del glädjande steg bland annat i form av investeringsstimulanser, men det behövs mer. Regeringen måste också göra något åt det faktum att hyresrätten beskattas betydligt hårdare än alla andra boendeformer. Detta ökar hyresnivåerna.
Inom kommunerna kan politikerna använda sitt planmonopol, erbjuda mark till rimlig kostnad, hålla ner anslutningsavgifter och använda sina allmännyttiga bostadsföretag för att driva en lokal bostadspolitik.
När det gäller kommunerna oroas vi av de nyliberala tankar som finns och som går ut på att sälja ut stora delar av det beståndet av hyresrätter som finns inom de kommunala bostadsföretagen. Politiken tar ett steg tillbaka, litar på marknaden och minskar sitt politiska inflytande på den lokala bostadsmarknaden.
Hyresgästföreningen anser att alla människor har rätt till en bra bostad till en rimlig kostnad. Det är en social rättighet. De senaste åren har våra politiker avvaktat och bostadsmarknaden börjar likna ett pyramidspel.
Vem vinner och vem förlorar?
Henry Magnusson