2015 var året när världens temperatur för första gången passerade engradsgränsen. Vi är nu precis halvvägs mot den tvågradersgräns när klimatförändringarna blir så farliga att de hotar civilisationen.
2015 var också året då 3 700 personer drunknade i Medelhavet på flykt från krig och svält. I genomsnitt drunknade tio personer per dag, en Estoniakatastrof var tredje månad.
Vad händer med oss människor i denna nya värld?
Miljoner flyr i dag från Mellanöstern och Afrika. Krigen uppstår inte ur tomma intet. Syrien hade en miljon internflyktingar när inbördeskriget bröt ut. De hade flytt från landsbygden in till städerna efter flera års extrem torka.
I Etiopien har det knappt regnat på flera år. I Kenya råder nästan konstant torka. Människor flyr inom sitt land. Sedan flyr de från landet.
Minns ni vad som utlöste upproret 2011, den ”arabiska våren”? Det var kraftigt höjda matpriser. Brist på mat skapar konflikter.
Världens matproduktion har inte minskat ännu. Men den upprätthålls med hjälp av konstgödsel (ändlig resurs), bekämpningsmedel och överutnyttjande av grundvatten och färskvatten. Jordbruksmark försvinner genom erosion (ohållbart brukande) och ny jordbruksmark tillkommer genom ohållbar avskogning – ofta av regnskog.
Den engelske klimatforskaren Kevin Anderson menar att om världen blir fyra grader varmare så kommer skördarna av stapelgrödor som majs och ris att minska med 30–40 procent. Områden som blir torrare redan nu är Mellanöstern, Sydeuropa, södra Kina, Brasilien och Australien, men också USA:s kornbod, Mellanvästern. Samtidigt väntas jordens befolkning öka med ett par miljarder.
Hur fördelas krympande skördar på en växande befolkning? Via krig eller via handeln på världsmarknaden där pris sätts efter tillgång och efterfrågan? Troligaste svaret är både och.
Vad kommer hundratals miljoner människor att göra när de inte längre kan finna mat där de bor? Förmodligen ta sig till den rikare delen av världen, till platser där det finns mat.
I dag mäts flyktingarna i miljoner. Europa har en ”flyktingkris” och regeringen reagerar med ID-kontroller. Rasister och fascister växer och sätter en agenda i det offentliga samtalet. Det är deras problemformulering som regeringen agerar utifrån.
Dagens flyktingkris kan vara det nya normala – eller en försmak på framtiden.
Vad händer om världens flyktingströmmar fylls på med några hundra miljoner? Hur starka blir fascisterna om 15–20 år? Hur hanterar de ”anständiga” partierna situationen?
Mycket hänger på vad vi gör nu. Om vi upprätthåller solidaritet och människovärde i dag så är vi bättre rustade för framtiden. Men vi måste också förstå att omställning är nödvändig.
Det nya klimatavtalet handlar om att få ner utsläpp och hejda temperaturökningar. Det påverkar också förutsättningarna för våra mänskliga relationer när dagens barn kommer upp i medelåldern.
Hur vi undviker de värsta påfrestningarna på våra samhällen?
Hur vi klarar demokratin och undviker förödande krig?
Bertil Bartholdson(V)
ordinarie ledamot i Luleå kommunfullmäktige