Många inom Svenska kyrkan har mått dåligt av de avslöjanden om lyxresor för anställda och förtroendevalda som gjordes för en tid sedan.
Men jag tror att vi inom kyrkan på sikt kommer att vara glada för journalisternas avslöjanden.
Framtidens resor kommer att mycket tydligare vara kopplade till kyrkans uppdrag som en del av den världsvida kyrkan. Att besöka ett vänstift eller en vänförsamling i till exempel Tanzania eller England skulle vara nyttigt för både anställda och förtroendevalda.
Lyxresorna är enkla att peka ut. Men om det är ett 40-tal församlingar som brustit i omdöme, av Sveriges över 2 000, så är det inte många.
Resorna som sådana är däremot ett tecken på något betydligt allvarligare, nämligen att pengarna blivit allt viktigare, inte minst för cheferna i Svenska kyrkan.
Att biskoparna tjänar mellan 75 000 och 85 000 kronor i månaden, och enstaka kyrkoherdar över 70 000, tycker jag skadar kyrkans trovärdighet mer än ett begränsat antal lyxresor.
Svenska kyrkan har i dag stor trovärdighet när det gäller socialt/diakonalt arbete. Men det arbetet kräver pengar.
Samtidigt vet vi att antalet medlemmar i Svenska kyrkan minskar snabbt, mest beroende på att om man är född efter 1995 måste man vara döpt för att vara medlem. Antalet barn som döps närmar sig 50-procentsstrecket. Detta leder i sin tur till mindre pengar för kyrkans arbete.
De människor vi möter i det diakonala arbetet lever många gånger på försörjningsstöd, alltså drygt en hundralapp om dagen. En annan stor grupp som vi möter är de asylsökande som lever på en ännu lägre summa. Kan vi vara trovärdiga i dessa möten om många anställda lever på en annan ”ekonomisk planet”?
Som föreståndare för Skellefteå stadsmission fick jag en rejäl lönesänkning när jag lämnade mitt kyrkoherdeskap. Men jag tyckte ändå att det ibland var jobbigt att veta att min lön var mycket högre än vad de flesta som kom till stadsmissionen hade.
Arbetar man regelbundet med människor som lever under helt andra ekonomiska villkor så påverkas man.
Att gapet i resten av samhället, mellan de fattigaste och rikaste, fortsätter att öka i rask takt är ingen ursäkt för att Svenska kyrkan ska följa med i samma utveckling. Vi borde vara en motkraft och visa på ett annat sätt att tänka.
Att många får det lite bättre, än att några få får det mycket bättre, borde rimligen vara till fördel både för samhällsekonomin och för sammanhållningen i landet.
Eftersom kyrkan ofta uttrycker sig med symboler och riter tycker jag att en viktig symbolfråga är att kyrkan skaffar sig en ny och radikal lönepolicy som bland annat skulle innebära att de högsta lönerna frystes ett antal år.
Hans Marklund
präst
Arbetar man regelbundet med människor som lever under helt andra ekonomiska villkor så påverkas man.