Snön har mer eller mindre smält bort.
Det innebär att björnarna har vaknat ur sin vintervila och börjat vandra runt i våra skogar.
Björnen är ett vilt som nästan alla har någon åsikt om, oavsett om man är jägare, renskötare, bärplockare eller är någon annan som befinner sig skogen. Även de som aldrig är ute i skog och mark har ofta synpunkter på just björnen.
Från att ha haft väldigt få björnar i Norrbotten i början av förra århundradet så har stammen genom genomtänkt förvaltning och jakt ökat i antal. Tillväxten var länge större än det antal björnar som fälldes under jakten och stammen ökade så pass mycket att den på allvar blev ett problem, inte bara för rennäringen utan också för jägare och andra som befinner sig skogen.
Björnen tar mycket kalv av både ren och älg. På vissa ställen kommer björnen nära bebyggelse och uppträder oskyggt – vilket leder till oro bland de som berörs.
Länsstyrelsen hanterade problemet på två sätt. Man ökade kraftigt det antal björnar som avlivades via skyddsjakt i renkalvningsområden under våren. Denna jakt sker genom att länsstyrelsens personal från helikopter avlivar de björnar som finns i renhjordarna. Påfallande ofta är det honor med ungar som avlivas på detta sätt.
Länsstyrelsen höjde också de tilldelningar som gavs som licensjakt på hösten så att jägarna under ordinarie jakt, och med strikta regler, hade möjlighet att jaga björn. Allt detta ledde till att björnstammen minskade under några år.
Nu anser länsstyrelsen att antalet björnar har minskat så pass mycket att tilldelningarna måste dras ned. Trots det räknar de med att antalet björnar som behöver skjutas under vårens skyddsjakter är oförändrat högt.
Jägareförbundet ser med oro på att björnen alltmer förvandlas till ett problem som ska lösas med skyddsjakt från helikopter. Jägareförbundet anser att björnen är ett vilt som förtjänar all respekt och att jakten som sker ska följa den jaktetik vi förespråkar i all jakt.
Jägareförbundet har förståelse för de problem som björnen kan ställa till med vid renkalvningen. Under de senare åren har Jägareförbundet inför beslut om björnjakter kommit med förslag på lösningar som än så länge inte fått genomslag hos myndigheterna.
Vi anser att majoriteten av de björnar som ska fällas i länet ska fällas under ordinarie jakt och av jägare. Skyddsjakt ska vara ett undantag.
Jägareförbundet anser att skadebilden är kopplad till antalet björnar. Fortsatt höga nivåer på skyddsjakterna tyder på att björnstammen inte är så låg som länsstyrelsen anser. Svaret på det får vi förhoppningsvis efter höstens inventering.
Jägareförbundet anser vidare att jakten i länet ska kunna fortgå längre in på hösten. Nu avslutas jakten redan den sista september ovan odlingsgränsen, i samma område som sedan de flesta skyddsjakterna genomförs i. Med en senare avslutning på jakten där kan förhoppningsvis viss skyddsjakt undvikas.
Sedan anser Jägareförbundet att man bör pröva licensjakt på björn under våren. Eftersom många skyddsjakter riktas mot honor med ungar kan man också fundera på varför just dessa djur är så strikt skyddade då vi jagar under hösten.
Dagens myndighetsbeslut riskerar att förpassa björnen till kategorin skadedjur som ska avlivas med varje till buds stående medel. Jägareförbundet vill med dessa förslag i stället behålla björnen som ett vilt som ska jagas med respekt, under ordnade former och med beaktande av god jaktetik.
Mikael Samuelsson