Foto: TT bild.
Tiggarna har rört om i den svenska ”ankdammen”.
De reaktioner jag mött gör mig både hoppfull och förtvivlad. Hoppfull därför att det finns så många som vill göra något positivt, förtvivlad därför att det finns människor som både spottar och kissar på tiggarna.
Tiggarnas utsatta situation blir extra påtaglig nu i juletid när många av oss frossar i mat och presenter. Att det är kallt och mörkt ute gör inte saken bättre. På Stadsmissionen får jag ofta samtal från personer som mår dåligt av att se människor sitta och tigga och som undrar vad de kan göra.
Vi kan med all rätt bli upprörda över att länder som Rumänien, Bulgarien och Ungern inte tar hand om sina romska minoriteter på ett bättre sätt. Sverige och övriga EU borde sätta ännu större press på att dessa länder ska behandla sina medborgare bättre.
Många upprörs över att tiggarna blir trakasserade på olika sätt. Samtidigt kan vi känna obehag över den sverigedemokratiska retoriken som vill göra skillnad på människor. Själv kan jag ibland känna större samhörighet med en from muslim än med en svensk.
Visst är det bra att de politiska partierna håller en tydlig gräns mot Sverigedemokraterna när det gäller invandringspolitiken, men det är också fel att demonisera människor för deras åsikters skull. En del av utfallen mot SD:s företrädare är lika illa som många av utfallen mot tiggarna och invandrarna. Oavsett åsikter ska människor mötas med respekt.
Utanför Stadsmissionen hittade vi en igelkott. Då blev vår slogan ”På Stadsmissionen är alla välkomna hur taggiga dom än är”.
Ska vi få ett bättre samhälle så handlar det om att bemöta alla på ett respektfullt sätt och ta människors oro på allvar, oavsett om de är oroliga för sina släktingar i krigets Syrien eller om de uttrycker oro över att så många söker asyl i Sverige.
Vi kan inte förändra hela världen, vi kan inte hjälpa alla och vi måste börja med oss själva. Börja med att säga hej till tiggarna, du måste inte lägga pengar i muggen för att visa att du ser en medmänniska. Du kan också bjuda hem en invandrare. Det du trodde var främmande och annorlunda kan bli både spännande och berikande.
Själv blev jag mycket förvånad över att de två första som bjöd hem mig och min fru när jag började som präst på Moröbacke var en muslimsk kvinna från Iran och en kristen kvinna från Indien. Om vi kan vara öppna och nyfikna på andra människor kan säkert många fler än jag bli förvånade över vad mötet med människor från andra kulturer kan tillföra.
Hans Marklund
föreståndare Skellefteå Stadsmission