De senaste åren har Sverige fått ett antal pålästa och välartikulerade motståndare till en liberal invandringspolitik. Det gör att aldrig så välmenande inlägg i debatten riskerar att bli kontraproduktiva.
Historieprofessorn Dick Harrison skrev nyligen att invandring är lönsamt för Sverige, utifrån historiska exempel. Han fick snabbt det rimliga svaret att invandring av vallonska specialister och tysk överklass för flera hundra år sedan knappast säger något om dagens flyktinginvandring. Hans inlägg ledde därför till att bilden av en elit som inte förstår vad som händer i landet förstärktes.
Därmed inte sagt att Harrison hade helt fel, men vi måste handskas mer varsamt med orden. Frågan om invandring och lönsamhet är komplicerad.
Ibland används beräkningar av utrikes och inrikes föddas kostnader och bidrag i förhållande till staten: skatter, pensioner, skola och så vidare. De beräkningarna visar normalt ett negativt resultat för Sverige, främst eftersom det tar lång tid för de flesta flyktingar att komma i arbete.
Samtidigt har andelen utrikes födda ökat markant i Sverige de senaste 20 åren, vilket förstås har förändrat samhället på många sätt. Det finns ingen enighet om eventuella effekter på företagande, utrikeshandel, innovation och så vidare. I den mån det i sin tur påverkar tillväxttakten, positivt eller negativt, ger det med tiden mycket stora ekonomiska effekter. Men vi vet inte.
En lång rad framstående amerikanska akademiker har skrivit under ett upprop om att invandringen huvudsakligen är positiv för ekonomin. Det är inte något vattentätt argument. Dels för att USA och Sverige skiljer sig åt på många sätt, dels för att akademiska frågor inte avgörs genom majoritetsbeslut.
När forskningen inte ger klara svar ska vi inte ägna oss åt att handplocka data som stödjer våra teser. Å andra sidan får vi inte ge fritt spelrum till dem som hävdar att invandringen till Sverige kostar si och så många kronor eller att det är en etablerad syn bland ekonomer att invandring är en förlustaffär. Det är lika missvisande.
Något att ändå ta till sig från oenigheten bland forskarna är att ingen verkar tro på några stora effekter åt ena eller andra hållet. Under samma period som Sverige släppt in betydligt fler invandrare än länder i vår omgivning har vi också haft en bättre utveckling än de flesta. Om flyktingarna i slutänden har kostat oss pengar, har det inte varit värre än att vi har kunnat hantera det mycket väl. Det finns ju heller inget som hindrar att vi genomför reformer som får fler i arbete – de ekonomiska effekterna av dem som kommer nu är inte avgjorda än.
Bör vi alls diskutera lönsamhet? Argumenten för asylrätten är förstås helt andra. Det är en mänsklig rättighet som alltid ska värnas. Men vi måste bemöta den kritik och oro som finns. Och det finns inget som hindrar att vi inom ramen för asylrätten försöker hålla nere kostnader och öka de positiva effekterna – både för mottagarlandet och för invandrarna själva.
Andreas Bergström