Elförsörjningen har utmålats som ett problemområde alltsedan kärnkraftsomröstningen för över 30 år sedan.
Men sanningen är i stället att förutsättningarna för en säker och billig el under många år framöver är mycket goda. Men då måste all kärnkraft utnyttjas under sin återstående livslängd, som kan bedömas till åtminstone 15–30 år.
Dagens elbalans är kanske den bästa vi någonsin haft. Situationen kan dock snabbt försämras. Redan med stopp av ett par kärnkraftsaggregat kan problem uppstå under ett torrår om ytterligare fel inträffar.
För några år sedan var upp till hälften av kärnkraften avställd i samband med moderniseringar efter energibeslutet 2009. Under lång tid fick då gammal oljekraft köras och importen av kolkraft var stor.
Elpriset var tidvis skyhögt och näringsministern ansåg det befogat att träffa kärnkraftsägarna för att diskutera läget och möjligheterna att starta mer kärnkraft.
Kärnkraftens livslängd är helt styrd av gott underhåll och fortlöpande moderniseringar. Till detta kan även räknas nya säkerhetshöjande åtgärder.
Nu aviseras snabb avveckling av flera aggregat – kanske till och med hela industrin – beroende på dålig lönsamhet med rådande skatter och lågt elpris.
Skatter och avgifter på produktionen har höjts successivt under senare år. Detta har kraftföretag som använder litet eller inga fossilbränslen kunnat bära eftersom intäkterna steg snabbt med höjda bränslepriser och därmed högt elpris.
Elpriset på elbörsen följer nästan alltid slaviskt kostnaderna för fossilkraftproduktion i våra grannländer. De senaste åren har bränslepriserna fallit snabbt, oljan med över 50 procent, och är tillbaka på den nivå som gällde för 10–15 år sedan. Därför bör skatterna ändras.
Dagens höga skatter i produktionsledet kan flyttas över till konsumtionen. Så sänk väsentligt – eller ta bort – skatterna på kärn- och vattenkraft. Då kan vattenkraften rustas upp och kärnkraften behållas. Samtidigt kan elförbrukarnas elskatt höjas eftersom elpriset nu är lågt. Därmed stimuleras ytterligare sparåtgärder.
Vår elproduktion är ur klimatsynpunkt nästan oöverträffad. Sammansättningen med stora delar av vatten- och kärnkraft gör att produktionen blir så koldioxidfri den kan bli. Bara i samband med störningar körs äldre oljeeldade anläggningar kortvarigt.
Dessa går inte att avvara då snabb starttillgänglighet är det viktigaste villkoret. Den kan liknas med den reservkraft som sjukhusen har.
Väderberoende produktion från vind och sol kan aldrig ersätta kärnkraft utan samtidig tillgång till stabil ersättningskraft. Vindkraften har nu byggts ut i 30 år utan att bli lönsam utan omfattande subventioner. Det är en stor samhällsekonomisk förlust.
Detta har lett till ett elöverskott som exporterats, för närvarande är prisnivån under hälften av självkostnaden. Nu är vindkraftens ekonomi så dålig att tillväxten i stort sett upphört och utbyggnader som görs är oftast ”politiska” investeringar med hjälp av skattepengar.
Solceller kan bara ge ett marginellt eltillskott hos oss. Produktionen kommer till övervägande del att ske under sommartid när elbehov och elpris är som lägst. Maximalt elbehov inträffar mörka vinterdagar då produktionen är obetydlig. I stora delar av landet kan även solceller på hustaken vara täckta med fastfrusen snö i flera månader.
Utbyggnad av så kallad förnybar produktion har stoppats upp generellt i Europa under senare år när subventionerna skurits ner. I Sverige är produktionen onödig och alla bidrag bör avskaffas.
Elbrist med restriktioner för elanvändningen har vi inte haft sedan några månader 1970. Detta behöver inte ske igen om oskickliga politiska beslut undviks.
I dagsläget fordras inte heller några långsiktiga beslut om nya kraftutbyggnader utan befintlig kärnkraft bör köras vidare. Detta skapar tidsutrymme för överväganden och bättre beslutsunderlag.
Sivert Göthlin