Som nytillträdd gruppledare för Centerpartiet i landstinget har jag kunnat konstatera att de frågor som var aktuella i hälso- och sjukvården för 23 år sedan, då min företrädare hade sitt ”jungfrutal” vid landstingsfullmäktige på många punkter sammanfaller med de utmaningar som landstinget ställs inför i december 2014.
Då, 1991 handlade det om likvärdig vård i länet, vårdköer och läkarbemanningen. Frågorna och problemen är idag desamma.
De patientenkäter som gjorts de senaste år visar att det finns ett högt förtroende för vården och framförallt för den specialiserade sjukvården i vårt län. Men det behövs inte mycket för att förtroende ska rubbas. Ambulans neddragning och nedläggning av akutplatser gav reaktioner i hela länet. Folkomröstningen i september 2013 visade att västerbottningarna kräver en likvärdig sjukvård i hela länet. Likvärdig sjukvård är lika viktigt för länets utveckling som kommunikationer i form av vägar, järnvägar och bredband. En fungerande samhällsinfrastruktur med heltäckande sjukvård, utbildning och omsorg är en förutsättning för att företagare och entreprenörer ska våga satsa från kust till fjäll. Det är också avgörande för att västerbottningar skall känna trygghet och bidrar till livskvalitén.
Hälso- och sjukvården i Västerbotten finansieras till 80 procent regionalt med inkomster i form av landstingsskatt som också måste genereras lokalt. Landstingets inkomster är direkt kopplade till länets tillväxt. Tillväxtåtgärder och arbete som genererar skatt kan inte separeras från storleken på landstingets utgifter. Det måste finnas ett samlat länsorgan om tar ansvar för såväl intäkter som utgifter, vilket talar för att landstinget och regionen med det snaraste måste bli ett direktvalt organ.
Primärvården länet får i jämförelse med rikets övriga landsting den allra lägsta resurstilldelningen per innevånare. Detta är inte långsiktigt hållbart, Centerpartiet vill satsa mer resurser på den nära vården. 75 procent av alla patientmöten sker i på hälsocentralerna. En fungerande primärvård som ges resurser att arbeta effektivt och på ett patientfokuserat sätt ger positiva effekter för hela sjukvårdssystemet. Vi kan avlasta specialistvården onödiga besök som både förlänger körerna och kräver resurser som kan användas betydligt bättre tidigare i vårdkedjan. De goda exempel som nu fullskaligt tillämpas inom glesbygdsmedicinskt centrum i Storuman kan mycket väl stå modell för primärvården i andra delar av länet.
Ytterligare en utmaning är att behovet av psykiatrisk vård har ökat lavinartat under de senaste åren. I Västerbotten liksom i övriga riket har tillströmningen av unga med dubbel- och trippeldiagnoser ökat, ökat drogmissbruk och höga livsstilskrav gör att behoven av insatser kan te sig omättliga. Resurserna till förebyggande arbete till barn och ungdomspsykiatrin måste öka, samarbetet med kommunernas skolhälsovård måste bli bättre och primärvårdens resurser för en psykvård i den första linjen måste stärkas avsevärt för att möta dessa ökade behov.
Något vi bör se på med stolthet är att Västerbottens landsting har varit i framkant med att förebygga kroniska sjukdomar och förändra levnadsvanor. Kvitton på att arbetet varit framgångsrikt är otaliga. Konsekvenserna av ett flitigt tobaksbruk, utebliven fysisk aktivitet och dåliga kostvanor är tydliga i Västerbottens hälsoundersökningar. Kan vi hjälpa till att motivera våra länsbor att ta till sig råden blir det en ökad livskvalitet för individen och för hälso- sjukvården minskade kostnader.
En fortsatt satsning på preventionsarbetet kommer även långsiktigt att löna sig.
Behovet av förtroendevalda med kommunal, regional och internationell erfarenhet i Västerbottens läns landsting är tydligt. Jag som person och Centerpartiet skall göra vad vi kan, för att fortsätta att utveckla och stärka länet när det gäller att försäkra sig om att vi har likvärdig och bra sjukvård i hela Västerbottens län.
Ewa-May Karlsson(C)
gruppledare Västerbottens läns landsting