Foto: Joakim Ståhl/SvD/TT
Att regeringen för att kunna bekämpa terrorism vill ge polisen möjlighet att plantera spionprogram, trojaner, i datorer för att kunna avlyssna krypterad kommunikation via exempelvis Skype, öppnar för en diskussion liknande 2008 års FRA-strid.
Precis som då står avvägningen mellan välfungerande underrättelsearbete och personlig integritet.
Demokratiska stater kan och bör leda genom sina ideal om personlig frihet och rättssäkerhet. Samtidigt står det klart att vi inte kan lita enbart till idealen för vårt försvar.
Därför krävs att demokratier förmår använda vapenmakt när de utsätts för aggression, men det krävs också en förmåga till effektivt underrättelsearbete för att i ett tidigt skede kunna avslöja och avvärja hot.
Frånvaron av en sådan förmåga kan i många fall vara ett potentiellt större hot mot det öppna samhället än de arbetsmetoder som krävs för att uppnå den.
Men lika uppenbart är att det finns situationer där motsatsen kan vara fallet. Möjligheten att använda trojaner ger polisen möjlighet att få fullständig kontroll över datorer. Det handlar om övervakningsmöjligheter som öppnar för en ytterst befogad oro för hur personlig frihet och integritet ska kunna värnas.
Risken att det görs fel avvägningar är särskilt stor när åtgärder stressas fram i ett läge som upplevs akut. Det är något alla politiker som i dag vill visa sig handlingskraftiga bör komma ihåg.
Och det gäller även om man är av den bestämda övertygelsen att världens demokratier måste ha de längsta svärden – både synliga och osynliga.
Svend Dahl
fil dr i statskunskap och chef på Liberala Nyhetsbyrån