Farmor var född i slutet på 1800-talet. Tiderna var hårda och förhållandena knappa.
När jag var liten och stegade över gården för att be henne berätta om hur det var när hon var liten svarade hon nästan alltid: ”Man ska inte prata om sån där skit.”
Jag tänker att hon inte hade det så lätt, min lilla farmor.
Jag är född på 1960-talet. Självklart har min uppväxt satt sina spår.
Mina föräldrar fick lära sig att man inte slänger det som kan vara till nytta – och så var det naturligtvis också i mitt hem.
Nog ser jag hur mina ungdomar tittar på varann och flinar när jag säger ”nej, det där behöver vi inte kasta” eller ”nej, sätt resterna i kylen så kan jag göra nå’t av dem senare”.
Men nu har jag skaffat ny luft till den debatten.
Det är det här som vi nu väljer att kalla cirkulär ekonomi.
Farmor hade slaskhink. Hon fodrade den med gamla tidningar, och det var där hon lade kaffesumpen och annat som var lite blött. Grisarna var sedan länge slaktade när jag växte upp så det som var i slaskhinken hällde farmor ut.
Själv har jag en kompost och tänker att det jag sparar där är ungefär samma saker – även om farmor säkert skulle tagit sig åt bröstet och kokat pölsa på en del som jag putsar bort när jag lagar köttgryta. Det blir jord av det jag sparar och den får mina buskar på tomten. Det är dock möjligt att de skulle behöva mer omsorg än så.
Jag fick lära mig att kläder ska användas tills de tar slut. Jag tycker inte det är raketforskning att byta ett blixtlås och att sy i en knapp tar bara någon minut.
Noppiga plagg kan man gå över med ett rakblad, och fina plagg kan man använda länge.
I mitt hem blev tyg som inte gick att använda längre till mattrasor. Jag går omkring på mattor som jag kan le åt därför att jag känner igen ett lakan eller en skjorta i inslagen. Det känns bra.
Det är det här som vi nu väljer att kalla cirkulär ekonomi. Vi behöver ta hand om jordens resurser på ett sätt som gör att vi inte slösar. Vi behöver leva våra liv så att det som jorden kan producera räcker till. Återanvända det som går, skicka vidare det som fortfarande går att använda, äta mat som smakar och luktar bra trots att bäst-före-datumet är passerat.
Det hela har helt enkelt fått ett nytt namn. Från sparsamhet till cirkulärt.
Och jag har blivit modern, fast jag fått höra att jag är gammelmodig.
Jag som har svårt att slänga hela och rena saker bidrar till jordens försörjning.
Men egentligen gör jag ju bara som farmor.
Britta Flinkfeldt, socialdemokratiskt kommunalråd i Arjeplog