Måste man tro på Gud för att vara präst, var en fråga jag nyligen fick.
Mitt spontana svar var ja, sedan började jag fundera.
Hur lätt är det för präster/pastorer, men säkert också för politiker och andra anställda i idéburna rörelser, att erkänna att man börjat tvivla på sin rörelses budskap?
Har man fått en position med makt, status och pengar då kan tanken på att byta arbete kännas svår. Som politiker kanske man kan dölja sina tvivel och utföra en hyfsat hantverk, men som förkunnare är det direkt förödande. Ändå tror jag att det förekommer.
Att tvivla och våga ifrågasätta sin övertygelse är visserligen sunt och bra. Men när tvivlet inte leder till fördjupning och utveckling utan till att rutinmässigt upprepa inlärda trosformuleringar och partidogmer – då blir det farligt.
Inte farligt för den som lyssnar, lyssnarna genomskådar ofta det som inte är äkta. Däremot är det farligt för den som inte vågar erkänna att det han/hon säger inte bottnar i den egna övertygelsen. Att ha sin tro, sin övertygelse som yrke är en ”arbetsmiljörisk” som många förbiser.
Efter cirka 30 år lämnade jag det regelbundna predikandet och predikar numera fyra–sex gånger per år. Det har varit tankeväckande. Förr lyssnade jag sällan till predikningar, nu lyssnar jag för det mesta. Min mening är det vore nyttigt för präster/pastorer att vara predikolediga till exempel vart sjunde år. Att vara tyst och lyssna och hellre arbeta med det som är praktisk kristendom, nämligen diakoni, skulle vara bra för de flesta.
En del av problemen i församlingarna tror jag beror på att man inte får tid att bearbeta det man säger sig tro på. När spänningen mellan ideal och verklighet blir för stor börjar intriger och felsökande som ibland leder till konflikter.
Även om min tid som församlingspräst inte slutade på något trevligt sätt så har det varit en förmån att få arbeta på Skellefteå Stadsmission. Att lyssna till människor som kämpar en kamp på liv och död mot missbruksdemonerna och se att det går att gå vidare. Det är fantastiskt.
I samtalen med människor som kämpar är det inte alltid lätt att formulera sig teologiskt korrekt. Samtidigt är det nyttigt för mig att lämna det inlärda ”prästspråket”, för det leder ofta till att min egen tro fördjupats.
Hans Marklund