Debatt: Är rättssäkerheten satt ur spel?

Replik på Lisa Magnussons ledare ”Rättssäkerheten är satt ur spel” publicerad i Norran och på norran.se fredagen den 27 juni 2014.

På Norrans ledarsida (27/6 2014) hävdar Lisa Magnusson att domstolarna ”ständigt” kringgår rätten för en person att yttra sig innan domstolen fattar beslut om förvaltarskap eller godmanskap. Hon stöder sig på en rapport från Timbro ”Omyndigförklarad! En rapport om kommunala byråkrater, gode män och rätten till självbestämmande”, som hon själv skrev i juni 2013. Vissa påståenden ger en missvisande bild av hur flertalet domstolar och överförmyndare arbetar.

- Lisa Magnusson vill göra gällande att en person med förvaltare inte får ha kontakt med andra än de som förvaltaren godkänt. Den uppgiften är inte korrekt. Varken god man eller förvaltare får styra över huvudmannens umgänge. Om sådant skulle ske kan det vara skäl för att avsätta ställföreträdaren.

- Lisa Magnusson påstår även att yttranderätten ”ständigt” kringgås. Vad gäller vår kommun kallar tingsrätten i stort sett alltid huvudmannen till förhandling innan den beslutar om förvaltarskap. Det är vidare mycket sällsynt att en läkare bedömer att huvudmannen riskerar att fara illa av att höras i rätten.

- Lisa Magnusson skriver vidare att ”det är upp till läkarna ute på vårdcentralerna” att avgöra om yttranderätten ska tas ifrån patienten. Intygen ska emellertid skrivas av en legitimerad läkare som förutsätts sätta patientens medicinska intresse i första rummet.

Läkare i öppenvård får för övrigt inte skriva vare sig godmanintyg eller förvaltarintyg utan att patienten medger det (om inte rätten begärt läkarens yttrande).

Det har länge påtalats att utformningen av läkarintygen är mindre lämplig. Här gäller att Socialstyrelsen förbättrar intygen. Detta behövs för att underlätta för läkarna, men också för att ge ett bättre stöd vid handläggningen i domstolar och hos överförmyndare.

Misstag kan förekomma i alla verksamheter. Det är dock viktigt att understryka att ambitionen hos berörda myndigheter och domstolar är att alla personer ska behandlas rättssäkert och med respekt.

Nuvarande verksamhet förutsätter insatser av ett antal frivilliga lekmän på delvis ideell basis. De allra flesta gode män och förvaltare gör en betydande och viktig insats. Det kan dock med rätta ifrågasättas om detta system verkligen är det bästa sättet att ge stöd för personer som har svårt att själva reda sig i dagens komplicerade tillvaro.

Per-Erik Berglund handläggare överförmyndarenheten Svar direkt: Jag hävdar inte att personer som står under förvaltarskap ”inte får ha kontakt med andra”. Däremot säger jag att förvaltarskapet i sin mest långtgående form kan innebära detta. Vidare menar jag inte att yttrandefriheten alltid kringgås, däremot är det, som jag skriver, tyvärr så att det på vissa håll sker närmast slentrianmässigt. Din beskrivning av att intyg från läkare inom öppenvården inte godkänns känner jag inte heller igen. En ny genomgång av läkarintygen visar att domstolarna ofta godtar intyg som är flera år gamla, knapphändiga och bristfälliga. Därmed inte sagt att det inte finns hur många bra gode män och förvaltare som helst. De är i sin tur mycket utsatta – de är juridiskt ansvariga för allt de företar sig och därför kan bli betalningsskyldiga om de till exempel underlåtit att söka bidrag eller stöd som huvudmannen har rätt till. Fram till en prejudicerande dom i Högsta domstolen (HD) har de heller inte haft rätt att avsäga sig uppdrag om huvudmannen är aggressiv och hotfull, om inte någon annan vill ta över. För mig är det dock uppenbart att det inte enbart handlar om att det ”förekommer misstag”, utan att systemet måste reformeras i grunden. Detta är en tämligen okontroversiell åsikt som också delas av regeringen. De nu planerade lagändringarna är högst välkomna, men jag tycker även att det behövs ytterligare åtgärder, bland annat vad gäller Socialstyrelsens utformning av blanketten för läkarintyget. Lisa Magnusson trainee på Norran