Att alliansens företrädare direkt avfärdade LO-kravet om en ny skattereform i mitten av förra månaden var inte så konstigt.
Lite förundrad blev jag när Socialdemokraternas ekonomisk-politiska talesperson, Magdalena Andersson, var lika snabb som alliansen med att avfärda kravet. Jag tittade därför in på deras hemsida och hittade det jag sökte. Åtminstone retoriskt har Socialdemokraterna kvar ambitionen att skatt ska betalas efter bärkraft.
I det Sverige som allianspolitiken skapat betalar föräldralediga, sjuka och den som får maximal månadsersättning (14 900 kronor) från arbetslöshetsförsäkringen 1 205 kronor mer i skatt per månad än den som tjänar 14 900 kronor via lönearbete. Pensionärerna, som tar ut avstått löneutrymme, betalar 322 kronor mer skatt än lönearbetaren enligt skattetabell 33.
LO-ekonomerna tycker bland annat att olika förvärvsinkomster ska beskattas lika, att jobbskatteavdraget bidrar till att urholka värdet av socialförsäkringarna och pensionerna och att skatterna kan behöva höjas för att finansiera välfärden.
– Vi har inga förslag om att ta bort jobbskatteavdragen, replikerade Magdalena Andersson snabbt.
Arbetarrörelsens pionjärer kan skatta sig lyckliga för att de slipper se frukterna av sin rättvisekamp. När till exempel taket i arbetslöshetsförsäkringen är så lågt att snart ingen får ut 80 procent av sin tidigare lön då prioriterar ledningen för partiet, som pionjärerna bildade 1889, skattesänkningar för de som har ett arbete och mest till de som tjänar bäst.
Det är inte bara alliansen som har vänt på den marxistiska devisen ”av var och en efter förmåga åt var och en efter behov”. Även S-ledningen verkar ha gjort det.
Magdalena Anderssons avfärdande av förslagen i LO-rapporten ”Tid för en bred skattereform” fick mig att tänka på den förre vänsterpartiledaren Lars Ohlys träffande svar på frågan: Vad är det för skillnad mellan alliansens och Socialdemokraternas skattepolitik?
– Tolv månader, svarade han, och förklarade att S varit emot alla nya jobbskatteavdrag men sedan sagt ja till det som lades tolv månader tidigare.
Kjell Hanseklint