Svensk idrott är stark, men vår verklighet håller på att förändras – så även i Västerbotten.
Vårt län är Sveriges främsta när det gäller aktivitetsnivå bland barn och ungdomar. Men vi tappar, och det snabbt. Ökad konkurrens om utövarnas och ledarnas fritid, problem med att ungdomar slutar med idrott i unga år och samhällstrender som utmanar formerna för ideellt engagemang förändrar förutsättningarna för idrotten. Om vi vill behålla en stark idrottsrörelse där alla har lika möjlighet till livslångt idrottande så måste vi agera nu.
Idrott är en viktig del av livet för många och mer än 30 procent av Sveriges befolkning i åldern 16–84 år är medlem i en idrottsförening. Idrott bidrar till fysisk och psykisk hälsa, livskvalitet och attraktiva boendemiljöer. Föreningsidrotten i synnerhet bidrar till demokratifostran, engagerar människor i alla åldrar och skapar sammanhang där gammal som ung kan mötas. Med rätt förutsättningar kan idrotten erbjuda en plats för alla och verka som en stark inkluderande samhällskraft.
Nu är det tyvärr inte all idrott som lever upp till sin fulla potential och det finns ett flertal exempel på både lokal och nationell nivå där uteslutning, tidig selektering, bristande demokrati, bristande flexibilitet och andra problem hindrar oss från att uppfylla själva grundidén:
Vi bedriver idrott i föreningar för att ha roligt, må bra och utvecklas under hela livet. Men om svensk idrott ska kunna möta de utmaningar vi står inför och nå sin potential som samhällskraft så måste vi vara öppna för att anpassa verksamheten inte bara för de medlemmar vi redan har, utan även för de medlemmar som vi inte har.
Detta år beslutade riksidrottsmötet att anta en ny verksamhetsinriktning för svensk idrott. En inriktning som innebär att gamla tankesätt och strukturer utmanas. Kommande år ska förbund och föreningar i hela landet arbeta för att göra denna till verklighet vilket kommer ställa mycket stora krav på idrotten. Största förändringen uttrycks i målet att ”Svensk idrott ska vidareutveckla verksamheten så att barn, unga, vuxna och äldre väljer att idrotta i förening under hela livet”.
Detta mål är kopplat till en förflyttning från en idrottsrörelse i form av en ”pyramid”, med en bred bas av barn och ungdomar och en spetsig topp av elitidrott, till en idrottsrörelse i form av en ”rektangel” där barn, unga, vuxna och äldre ska ha möjlighet att fortsätta idrotta i förening genom hela livet.
Det här är en förändring som innebär stora utmaningar och som berör verksamhetsformer, bidragsformer, tävlingssystem, anläggningar, utbildning, kommunikation med mera. Den nya modellen ställer krav på att idrotten kan anpassa verksamheten för att attrahera de som i dag inte kan eller vill idrotta, de som idrottar utanför förening och de som inte känner sig berörda av föreningsidrottens erbjudande.
Den förestående kursändringen kommer att kräva både kraft och uthållighet i alla 71 specialidrottsförbund, samtliga 21 distrikt och inte minst i alla landets över 20 000 idrottsföreningar. Några förslag på var vi tillsammans kan börja här i Västerbotten:
- Vi måste bygga framtidens barn- och ungdomsidrott utifrån barnens perspektiv, med barnens glädje och egna vilja som ledstång. En bra startpunkt är att alla arbetar enligt Riksidrottsstyrelsens riktlinjer för barn- och ungdomsidrott.
- Vi måste våga tänka bredd före elit och vara trygga i att det första även ger det andra, oavsett om man är aktiv i förening, förbund, jobbar på kommun eller är engagerad i idrotten som sponsor.
- Vi måste tänka mångfald i allt vi gör – såväl idrottslig som mänsklig.
- Vi behöver följa, lära av och samverka med aktörer utanför idrottsrörelsen. Vad är det till exempel som gör att gym och löpargrupper växer och hur kan vi låna deras idéer?
- Vi måste öka samverkan i hela idrottslänet, stödja varandra och låna goda idéer från andra föreningar och idrotter.
- Vi måste våga inse att argumentet ”så har vi alltid gjort förut” inte längre har någon bäring. Hälften av de yrken som kommer att finnas om 20 år existerar inte i dag. Om detsamma gäller för idrott, det vill säga om hälften av de aktiviteter människor ägnar sig åt 2035 inte finns i dag så går det inte att bromsa nya idéer. Vi ska inte släppa vår historia men vi måste veta när det är dags att överge uttjänta koncept för nya.
- Vi måste mobilisera kraft och resurser för att skapa nya verksamhetsformer, mod att testa dessa och vilja att utveckla dem vidare.
- Vi måste förmå näringsliv, offentlighet och akademi att stödja idrottsrörelsen i att värna föreningsformen och stödja idrotten i rekrytering av nya medlemmar.
Vår roll på Västerbottens idrottsförbund och Sisu idrottsutbildarna är att skapa förutsättningar för att idrotten ska kunna göra denna förflyttning. Vi kommer att göra det genom att stödja ekonomiskt och administrativt, ge stöd till bildning, utbildning och resurser för utvecklingsarbete, leda med kunskap och processer och genom att företräda idrottens intressen gentemot omvärlden.
Förändringen har redan börjat påverka idrotten och för att vi ska behålla vår styrka måste vi möta utmaningarna tillsammans. En bra tid att börja detta arbete är i dag.
Katarina Sandberg