Tack till alla som inte är rasister, inte är homofoba, inte är antifeminister och inte vill att enfald ska ersätta mångfald.
Alla vi som inte röstade på Sverigedemokraterna, och aldrig kommer att göra det, måste i vår vardag, i våra relationer till andra, runt köksbordet och i våra arbeten, uppdrag och ansvarsområden agera för att stoppa detta nu. Inte sedan.
Om en arbetsplats, lokalhållare eller debattör – med de medel som hon eller han har till sitt förfogande – stoppar Sverigedemokraterna, är det inte att göra dem till martyrer, det är att stå upp för demokratins goda väsen och vara där i kampen mot rasism och naivitet. Att visa att vi faktiskt har lärt oss något av historien och motar ”Olle i grind” innan det är för sent.
För vem ska annars göra det? De som röstade på Sverigedemokraterna? SD själva? Någon utanför Sveriges gränser? Knappast …
Vi måste våga säga nej och visa civilkurage. Alla vi 94,3 procent som inte röstade på SD och som står upp för mänskliga rättigheter i alla dess former. För tyvärr visar opinionsmätningar att ett rasistiskt parti (oavsett vad företrädarna för detta parti säger) sakta men säkert vinner mer och mer inflytande över svensk politik, i de styrande församlingarna och hos svenska folket.
Det finns många exempel där extrema åsikter, som från början varit marginaliserade, fått mer och mer inflytande för att till slut ha erövrat makten. Vi kan höra att ”den och den inte visste bättre då, att det måste ses med dåtidens glasögon”. Men hur många oförrätter ska behövas för att visa att det alltid är nu som det måste stoppas? Oavsett sekel, oavsett årtionde.
Det finns gott om historiska exempel på oliktänkande och minoriteter som jagats – även under 1900-talets mitt i både Europa och Sverige. Därför får vi inte ge vika, inte en gång till, inte nu igen, om vi vill slippa att i framtidens historieböcker kunna läsa att vi lät det hända.
Titta på vad som hände i Malmö, lyssna på hur vi förskjutit acceptansen och känn efter hur du själv mer och mer tillåter ett ”vi” och ett ”dem” nästan utan att blinka. Lägg därtill vad som händer i Norden, Europa och Sverige. I det scenariot går vi en mörk framtid till mötes.
Samtidigt finns motståndet där. På gator och torg, på arbetsplatser och i de styrande församlingarna – och vi är många, vi är i majoritet.
Därför ska vi fortsätta med våra små och stora demonstrationer och manifestationer. Och vi ska fortsätta med att i vårt dagliga liv förhindra Sverigedemokraterna från att få mer makt och inflytande. Varje dag. Oförtrutet.
Nina Björby(S) ledamot av landstingsfullmäktige i Västerbotten