Vår tid präglas av okunnighet, och ibland också rädsla, inför organiserade religioner.
Tydligast är detta när det gäller islam, men även som kristen har jag ibland svårt att känna igen mig i de nidbilder av min tro som framförs som sanningar.
Trots att organiserad religion är ”ute” så är vår tid inte mindre andligt sökande än någon annan i historien.
En grupp som fullföljt detta konsekvent är AA – Anonyma alkoholister.
AA kunde lika gärna skrivas Anonym andlighet. Därför heter också den bästa historiken som är skriven om denna rörelse ”Not God” (= Inte Gud). För mig som präst är ändå AA:s början i en kristen väckelserörelse fortfarande väldigt tydlig.
Jag har stor respekt för att AA enbart fokuserar på beroendet och dess konsekvenser och att man som en följd av detta i sitt tredje steg skriver: ”Vi beslöt att lägga vår vilja och våra liv i Guds händer, sådan vi själva uppfattade honom.”
Samtidigt som jag har stor förståelse för AA:s ensidiga fokusering är det ett tidens tecken att människor menar att andlighet inte har med religion att göra. För mig är det tvärtom: att andlighet utan religion blir lätt något allmänt flummigt och känslostyrt.
För att vår demokrati ska fungera behöver vi grundlagar som är svåra att snabbt ändra på – även om politiska stormar vill åstadkomma snabba förändringar. Grundlagarna är frammejslade mot bakgrund av dyrköpta erfarenheter.
Människornas erfarenheter av andlighet, av någonting utanför dem själva, kan lätt leda till känslostormar och religiösa kvacksalvare som är mest intresserade av sin egen popularitet. Därför har religioner/kyrkor uppstått.
Kyrkorna behöver sina bekännelser för att kunna föra andliga erfarenheter vidare till nya generationer. Att präster i Svenska kyrkan har nästan lika lång utbildning som läkare är därför ingen slump. Man behöver känna till sin historia för att inte ryckas med av tillfälliga nycker.
Många verkar tro att om man blir kristen köper man ett färdigt paket av åsikter.
För mig är det alls inte så. I stället är det ett sätt att skaffa sig en stor verktygslåda med många tips om hur man ska använda verktygen.
Sedan formar var och en sina erfarenheter där olika människor betonar olika sidor av den andlighet som ryms i den kristna tron: Hur jag tänker, känner och uttrycker mig om tron är i dag är annorlunda än när jag prästvigdes för 40 år sedan.
Om vi kristna frimodigt kunde instämma i orden om Gud ”sådan vi själva uppfattar honom”, skulle vi ha mindre anonym andlighet.
För då kunde människor uppfatta att den rika skatt av andlig erfarenhet som finns i kyrkorna, den stänger inte, utan den kan öppna och befria den längtan man bär på.
Hans Marklund
präst
Många verkar tro att om man blir kristen köper man ett färdigt paket av åsikter.