Västerbotten, såväl som i övriga Sverige, ser vi hur brukande- och äganderätten naggas i kanten.
Många markägare får det allt svårare att bruka sin skog på grund av till exempel avverkningsförbud, nyckelbiotoper och strandskydd.
För att skapa förståelse för naturskyddet är det viktigt att lagar och myndighetsbeslut upplevs som rimliga och tar hänsyn till markägarens perspektiv.
Tyvärr är detta ofta inte fallet. Kampen om de fjällnära skogarna är ett tydligt exempel på detta.
Kristdemokraternas uppfattning är att brukande- och äganderätten har inskränkts i alltför hög grad och att möjligheterna att avverka skog bör återställas. I de fall avverkning ändå nekas ska myndigheterna kompensera markägaren fullt ut för den förlust det innebär att inte kunna bruka delar av sin mark.
Vem vill utan ett starkt skydd mot godtyckliga egendomsberövanden göra en investering som betalas tillbaka om tidigast 70–80 år?
Äganderätten är inskriven i regeringsformen, en av våra grundlagar. Den ska säkerställa att godtyckliga berövanden av egendom inte genomförs. Den enskilda människan ska skyddas mot övermakten. I dag finns det dock tendenser till maktmissbruk från statens sida.
Äganderätten är i sig något positivt. Genom den skapas förutsättningar för långsiktiga investeringar som är avgörande för landsbygdens företagande.
Det man äger vårdar man. Det finns alltid en önskan om att kunna lämna ifrån sig det i bättre skick som man själv en gång fick förtroendet att förvalta.
Ingen markägare förstör, med vett och vilja, sin skog och mark. Som skogsägare vill man ha en god avkastning och då måste marken och skogen skötas. Det är vanligt sunt bondförnuft.
Inom skogsbruket planteras ofta träden av en första generation. Nästa får sköta skogen. Det blir först den tredje som kan ”skörda” genom att avverka skogen och sälja virket. För att sedan börja om från början igen med att plantera nya träd.
Grunden för detta naturbruk är att ägandet garanteras. Vem vill utan ett starkt skydd mot godtyckliga egendomsberövanden göra en investering som betalas tillbaka om tidigast 70–80 år?
Kristdemokraterna anser att en parlamentarisk utredning bör tillsättas med uppdrag att ge förslag på en politik med positiva incitament för naturvårdshänsyn i skogsskötseln. Denna utredning ska titta på bland annat artskyddsförordningen och reglerna kring nyckelbiotoper. I avvaktan på ny lagstiftning bör ett tillfälligt stopp för nya nyckelbiotopsklassningar införas.
Vi måste fortsätta jobba för att stärka äganderätten och markägarnas rättigheter och rättssäkerhet.
Naturvård och biologisk mångfald är mycket viktigt, men staten bör se de privata skogsägarna som medspelare snarare än som motspelare.
Ofta är det just genom de enskilda skogsägarnas långsiktiga förvaltarskap som höga naturvärden skapats och bibehållits.
Charlotta Enqvist, gruppledare för Kristdemokraterna i Skellefteå
Kjell-Arne Ottosson (KD), riksdagsledamot från Värmlands län, ledamot i miljö- och jordbruksutskottet