Prästen Hans Marklund menar att världen behöver som miljöaktivisten Greta Thunberg.
Nyligen kom en FN-rapport som sammanställt runt 15 000 vetenskapliga studier.
Dess slutsats är att ungefär en miljon växter och djur hotas av utrotning. Det vill säga mer än tio procent av de arter som vi i dag känner till.
Bakgrunden är att världens befolkning fördubblats sedan 1970, att världsekonomin fyrdubblats och att den internationella handeln tiodubblats. Denna expansion har inneburit att skogar och våtmarker försvunnit i snabb takt. De har behövts för att producera mat till en växande befolkning. Till detta kommer att städernas yta dubblerats på mindre än 30 år.
Om vi lägger ihop detta med rapporterna om hur snabbt klimatet förändras borde miljöfrågan dominera den politiska debatten – både nationellt och på EU-nivå.
Även om debatten i Sverige inte är lika verklighetsfrämmande som i till exempel England, Italien och Ungern sviker många av våra politiker sitt uppdrag; att formulera en hållbar framtidsvision.
Hoten mot klimatet och mot arternas mångfald har skapats av oss människor.
Många ungdomar, med miljöaktivisten Greta Thunberg i spetsen, tycks ha insett allvaret. Däremot verkar våra politiker vara mer angelägna om att behålla eller erövra makten än att staka ut en hållbar väg. Inte bara för vår generation utan också för kommande.
Hoten mot klimatet och mot arternas mångfald har skapats av oss människor. Oftast är det världens fattigaste länder som drabbas hårdast av att vi i den rika världen lever över våra tillgångar.
Samtidigt blundar vi för de kostnader som vi vältrar över på kommande generationer.
Det är också vårt överflöd och vår överexploatering av jordens resurser som både lockar och tvingar människor att lämna sina hemländer. Men dagens flyktingströmmar är bara ”stilla västanfläktar” mot vad som kan komma om vi inte snart hittar nya politiska, ekonomiska och tekniska lösningar som gör livet på vår planet hållbart.
När Winston Churchill under andra världskriget sa till britterna: ”Jag har inget annat att erbjuda än blod, möda, tårar och svett”, gav det inspiration till fortsatt motstånd. Man visste vad som stod på spel. Trots att många av dagens politiker inser miljölägets allvar så är det ingen av dem som förmår utmana och inspirera på det sätt som Churchill gjorde.
I stället handlar det om mindre EU, mindre flyktingar, mindre nationalism och så vidare.
Inte direkt inspirerande mot bakgrund av den oro som många av oss känner inför framtiden.
Det behövs fler Greta Thunberg, och fler politiker som förmår formulera en framtidsvision som är hållbar och inspirerande.
Det kan säkert innebära ”blod, möda, tårar och svett”, men alternativet är värre: höjda havsnivåer, sammanbrott av ekosystem, flyktingströmmar och krig om de begränsade resurser som återstår.
Hans Marklund, präst