Resebolagens klimatarbete är ohållbart vagt.
Hur hållbart är mitt resande?
Klimatfrågan har blivit allt viktigare för konsumenterna. Resebolagen har plockat upp bollen och är inte blygsamma med att berätta hur det satsas på olika typer av klimatkompensation.
I grunden är det bra att branschen visar på handling. Men för att systemen ska vara relevanta måste också resenärerna rimligen kunna värdera klimatåtgärdernas innebörd. En aktuell granskningsserie i Dagens Nyheter pekar på att det snarare råder stor oklarhet.
Klimatkompensation innebär olika sätt att kompensera för effekterna av utsläpp av fossilt bränsle, som flygets koldioxid. Inte sällan handlar det om att bidra till projekt i andra delar av världen. Det kan gälla vattenunderhåll eller plantering av nya träd.
Svenska bolag slår sig gärna för bröstet: De ligger minsann i framkant när det kommer till klimatkompensation. Här skulle man kunna tro att konkretion var en självklarhet.
En väg framåt skulle kunna vara en hårdare reglering av klimatkompensationen med större krav på transparens.
Men när Dagens Nyheter (9/10 2019) frågar Sveriges tio största flygbolag, samt fem av de största resebolagen, om hur de klimatkompenserar är det däremot i princip locket på. Bra, SAS, Tui och Ving går inte in på hur mycket pengar de faktiskt lägger på klimatarbetet. Bara ett företag visar intyg på att man köpt reduktionsenheter, det vill säga beviset på att man klimatkompenserat.
På nätet går det att simulera koldioxidutsläpp, men beräkningarna skiljer sig drastiskt åt. Som Dagens Nyheter visar kan samma sträcka ge utslag som varierar med över 400 procent – beroende på vilket flygbolag som gjort uppskattningen. Visst kan faktorer som bränsleeffektivitet spela in – men exakt på vilket sätt är inte självklart.
Jonas Åkerman, forskningsledare vid institutionen för hållbar utveckling, miljövetenskap och teknik vid KTH har en viktig poäng: ”Effekterna kan vara lägre men de kan också vara högre. I andra fall, när man är osäker på något kring utsläpp av farliga ämnen, så är man tvärtom extra försiktig, och håller en god marginal.” (Dagens Nyheter 14/10 2019)
Oklarheten är ohållbar. En väg framåt skulle kunna vara en hårdare reglering av klimatkompensationen med större krav på transparens.
Köp av klimatkompenserade tjänster måste medföra tydlighet kring hur utsläppen minskar någon annanstans, och i vilken omfattning.
Klimatkompensation får inte bli ett pliktskyldigt avlatsbrev, där konsumenter och företag köper sig fria från dåligt samvete – utan ett verkligt verktyg i klimatomställningen.
Max Eskilsson, ledarskribent på Liberala Nyhetsbyrån