I nyhetsmagasinet Studio Ett (Sveriges Radio 16/9 2020) fÄr vi veta att Sverige inte kan hjÀlpa nÄgra av de cirka 400 flyktingbarn frÄn Moria pÄ Lesbos som drabbats av branden nyligen.
Enligt justitie- och migrationsminister Morgan Johansson (S) skulle det strida mot grundlagen om Sverige tog emot nÄgra. Men han ville inte komma till studion och debattera.
Hade det varit nÄgon frÄga dÀr Morgan Johansson trott att han skulle kunna vinna politiska poÀnger hade han sÀkert bÄde hittat sÀtt att komma runt grundlagen och stÀllt upp och debatterat frÄgan.
I Sverige kan inte regeringen ingripa i enskilda Ă€renden. SĂ„dant brukar kallas ministerstyre. Men den jurist som deltog i programmet pekade pĂ„ att det finns ett antal möjligheter att undvika ministerstyre â om den politiska viljan finns.
Att ett tiotal EU-lÀnder, med Tyskland och Frankrike i spetsen, förklarat sig beredda att ta emot nÄgra av dessa flyktingbarn gör att Sverige hamnar i ett föga smickrande sÀllskap.
Sverige brukar ha hög svansföring visavi lÀnder som Polen och Ungern. Nu hamnar vi plötsligt i deras sÀllskap.
Det finns misstankar om att elden i flyktinglÀgret varit anlagd för att tvinga fram en flytt av flyktingarna till fastlandet. Det har Grekland vÀgrat gÄ med pÄ.
Med tanke pÄ det dÄliga stöd som Grekland fÄtt av övriga EU-lÀnder Àr det delvis begripligt.
FörhÄllandena Àr miserabla för alla flyktingar pÄ Lesbos. Extra allvarligt Àr det att vara barn utan nÄgon förÀlder som stöd.
DÀrför Àr det obegripligt att Sverige inte vill stÀlla upp och ta emot en mindre grupp ensamma flyktingbarn.
Att mÀnniskor stÀnger sina hjÀrtan för mÀnniskor i nöd Àr tyvÀrr ingen nyhet. Sveriges agerande visavi judar pÄ flykt i början av Andra vÀrldskriget Àr ingenting att vara stolt över.
Fram till 2015 upplevde sÀkert mÄnga flyktingmotstÄndare att man blev marginaliserad, ibland till och med förlöjligad.
I dag har det blivit tvÀrtemot- Vi som vill ha en human flyktingpolitik blir marginaliserade och förlöjligade.
Min upplevelse Àr att det fortfarande finns en tyst majoritet som kÀnner sig obekvÀm med dagens hÄrda linje.
Med tanke pÄ partiernas tidigare hÄllning borde socialdemokratiska och kristdemokratiska vÀljarna vara de som kÀnner sig mest frÀmmande för sina partiers nuvarande stÀllningstaganden.