I slutet av våren kom beskedet.
Norrbotten lägger ner länets bussgods från årsskiftet.
Ett beslut som med största sannolikhet skulle innebära att Bussgods i Västerbotten går samma öde till mötes – vilket i sin tur vore ett dråpslag för inlandets småföretagare och befolkning.
Det verkade initialt vara en nära nog omöjlig uppgift att rädda Bussgods i Västerbotten. Men till slut lyckades vi greppa det sista halmstrået.
Tack vare ett effektivt och väloljat samhällsmaskineri lyckades vi rädda den för inlandet så viktiga livsnerven bussgods.
För att förstå den dominoeffekt som riskerade att utlösas av nedläggningen måste man förstå den transportinfrastruktur som gör det möjligt för inlandets småföretagare att skicka och ta emot gods. Bussgods är den transportör som gör att affären kan erbjuda färsk mjölk och det lilla tillverkande företaget möjlighet att nå ut till sina kunder.
De uppbyggda transportnätverken känner inga länsgränser. För inlandet är de norr-södergående transporterna lika viktiga som de öst-västliga. Bryts någon av dessa kedjor faller hela systemet. Det var därför som Norrbottens sak blev vår.
Finns det inga andra lösningar?
Bussgods är den transportör som gör att affären kan erbjuda färsk mjölk och det lilla tillverkande företaget möjlighet att nå ut till sina kunder.
Bussgods har stora problem med att bära sina egna kostnader vilket innebär att det inte finns några privata intressenter som är villiga att ta över. Följden av en nedläggning hade blivit en betydligt lägre servicenivå, med upp till en veckas leveranstid, vilket hade varit i det närmaste en katastrof för dagligvaruhandeln.
Det hade ytterligare förlängt dominoeffekten till exempelvis turistindustrin.
Dessa befarade effekter vill vi, alla inblandade parter, bussgods, länstrafiken och Region Västerbotten självklart undvika.
Omedelbart efter beskedet från Norrbotten tog jag därför kontakt med berörda parter för att lyssna efter möjligheter och hitta andra lösningar. Samtidigt inleddes en utredning för att se över vilka möjligheter Bussgods i Västerbotten hade att klara sig på egen hand. Utredningen visade tydligt att ensam inte är stark.
Utan det norrbottniska samarbetet fanns inget underlag för att rädda länets bussgods. Alternativen var nedläggning eller samarbete.
Tillsammans med Norrbotten beslutade Region Västerbotten att tillsätta en ny utredning där alla inblandade parter var beredda att ta tillvara varje litet halmstrå som fanns. Att säga att ärendet var prioriterat är närmast en underdrift.
De som arbetade med utredning gjorde verkligen allt, ställde in semestrar och ledigheter för att nå målet.
Till slut nådde vi en bärkraftig lösning där Bussgods i Västerbotten tar över ansvaret i Norrbotten.
Personligen kändes den målgången som vi vunnit en 100-metersfinal i VM. Vi hade löst en av de absolut viktigaste frågorna för Västerbottens inland. Ett misslyckande hade fått stora negativa konsekvenser för både näringsliv och privatpersoner.
När jag blickar tillbaka på den process som ledde fram till en positiv lösning blir jag stolt över det engagemang, den vilja och gedigna arbetsinsats som präglat varje steg i processen. Oavsett position, anställd eller förtroendevald, har alla parter drivits av hur viktig just deras insats varit för att nå fram.
Arbetet med att rädda bussgods är ett paradexempel på hur ett väloljat samhällsmaskineri kan skapa förutsättningar för en bättre tillvaro, för det samhälle vi tjänar.
Rickard Carstedt (S), regionråd och ordförande för regionala utvecklingsnämnden, Region Västerbotten