Sverige insÄg dÄ att beredskapen var knapphÀndig och totalförsvaret kraftigt eftersatt. Sverige valde dÄ att öka anslagen till Försvarsmakten och att ansöka om medlemskap i Nato, helt enkelt för att kunna skydda vÄra medborgare och sÀkra vÄra demokratiska fri- och rÀttigheter i fall av krig.
Tros att det var mÄnga som sökte sig till HemvÀrnet visade undersökningarna att försvarsviljan inte var sÄ stark som den borde vara, och att mÄnga stÀllde sig frÄgande till hur den egna insatsen egentligen skulle se ut i fall av kris eller krig. Det faktum att allmÀnhetens försvarsvilja var svag, i kombination med en eftersatt Försvarsmakt, gav sÄklart mÄnga en funderare - men det finns fler dimensioner av totalförsvaret som inte lyfts i lika hög grad men som behöver arbetas med minst lika mycket.
Faktum Àr nÀmligen att flera kommuner i VÀsterbotten ligger lÄngt efter med sin beredskap, liksom resten av landet. SÄ sent som tidigare denna mÄnad berÀttade Sveriges lÀnsstyrelser i Ekot (1/5) att civilsamhÀllet Àr för dÄligt rustat och att kommunerna och regionerna mÄste bli bÀttre förberedd pÄ att kunna hÄlla ut i krissituationer. Försörjningssystem nÀr det gÀller el och mat saknar robusthet, likasÄ nÀr det gÀller lager av mediciner, vÄrdmaterial och brÀnsle.
Att rusta för en godtagbar beredskap Àr givetvis kostsamt och det krÀvs bÄde en del lagförÀndringar och mer resurser frÄn staten och LÀnsstyrelser, men samtidigt gÄr arbetet alldeles för sakta i vÀntan pÄ dessa medel. Till syvende och sist Àr det ÀndÄ kommunerna sjÀlva som bÀr ansvaret och som mÄste vÄga prioritera delar av sin egna budget till beredskap sÄ att nödvÀndig information om exempelvis hemtjÀnst finns pÄ papper ifall av strömavbrott, eller att krismatsedlar Àr framtagna sÄ att barn och Àldre ÀndÄ kan fÄ tillrÀcklig energi vid förÀndrade matleveranser.
Att vÄga prioritera kommunens egen beredskap i vÄrens kommande budgetar runt om i lÀnet vore ocksÄ en investering för hela samhÀllet. Forskning visar nÀmligen att försvarsviljan Àr direkt kopplad till förtroendet för de demokratiskt valda representanterna och den framförhÄllning och det ledarskap som politiker visar pÄ. Förtroendet lÀgger grunden för den sociala sammanhÄllningen dÀr solidariska handlingar blir regel mellan mÀnniskor under svÄra pÄfrestningar. Förtroendet för kommunen och regionen blir sÄledes som en resurs för en gemensam motstÄndskraft.
Politiker Àr valda att leda samhÀllet, Àven nÀr det inte Àr solsken och medvind. Det Àr deras ansvar, oavsett politisk fÀrg, att vÄga prioritera sÄdant som inte syns förens det verkligen gÀller.