Även i Skellefteå har kommunen börjat tillämpa färdtjänstlagen alltmera restriktivt. Därför bjöd SRF Skellefteå den 29 januari in till ett möte mellan föreningens medlemmar samt Socialnämndens ordförande och den nya chefen för färdtjänsten. Frågorna var många från det 30-tal pålästa medlemmar som deltog.
Bland annat undrade man varför Socialnämndens ordförande stod i Kommunfullmäktige dagen innan och påstod att det inte finns en enda person med färdtjänst som någonsin åker buss samt att om någon får vetskap om detta kanske det borde anmälas. Detta har oroat många medlemmar som då och då nyttjar kollektivtrafiken.
Det ska också sägas att det finns minst en medlem som drabbats av detta, att bli av med färdtjänsten för att en handläggare såg personen åka buss en gång. Så många svar blev det dock inte från gästerna under den här kvällen.
Att ha en grav synnedsättning har tidigare alltid betraktats som ett giltigt skäl till att få möjlighet att nyttja färdtjänst, då det för denna grupp till stor del handlar om orienteringsproblem. Att på ett säkert sätt ta sig från dörr till dörr är inte lika enkelt när man inte kan läsa på gatuskyltar och hus, se vilken sida av vägen som är mest lämplig att gå på, hitta övergångsställen samt undvika snövallar och andra hinder.
Däremot går det för många synskadade väldigt bra att med käpp eller ledarhund gå en inövad strecka till och från en känd busslinje som man åker mellan två välbekanta hållplatser. Detta innebär dock inte på något sätt att man för den skull kan röra sig fritt överallt i samhället.
Om kommunen vill få ner kostnaderna för färdtjänsten så kan vi inte hålla med om att det är en bra idé att uppmana dem som idag har färdtjänst och kan åka buss ibland att låta bli för att istället ta taxi. Detta borde i så fall rimligen innebära ökade kostnader för kommunen.
Statliga Trafikanalys tog våren 2023 fram en rapport där man betonade att tillämpningarna av färdtjänstlagen inte följer avsikterna som fanns i förarbetet, vilket riskerar att personer med funktionsnedsättning inte får tillgång till färdtjänst. Man ser bland annat att tillståndsgivare oftare hänvisar till att ledsagare ska användas istället samt att avståndet till närmaste busshållplats inte beaktas.
Denna snävare tillämpning leder för individen till bristande självständighet, mindre spontant resande samt svårigheter att delta i samhällslivet på liknande villkor som andra. Utredningen konstaterar vidare att lagen är trasig och bör göras om och förtydligas men också att tillståndsgivare kan vara mera generösa än vad lagen och domstolspraxis kräver i väntan på att lagstiftningen korrigeras.
Vi som undertecknat kräver att kommunen ändrar kurs mot en mera human process då det gäller färdtjänsttillstånd, där man ser utanför de snäva byråkratiska ramar som inte tar hänsyn till att det är människor och deras frihet det handlar om. Detta i väntan på att Regeringen kanske äntligen vaknar till och gör något åt lagstiftningen på det här området.