I offentlig och privat verksamhet saknas personal i stort sett överallt â vilket medför att nyanstĂ€llda och redan anstĂ€llda ofta hamnar i orĂ€ttvis lönesĂ€ttning som sĂ€tter igĂ„ng stor rörelse mellan arbetsplatser. Det leder i lĂ€ngden till kompetensbrist. NĂ€r cheferna ocksĂ„ flyttar runt pĂ„ samma sĂ€tt faller ofta arbetsmiljöarbetet i glömska. LönesĂ€ttning och arbetsvillkor likasĂ„, vilket stĂ€ller till det ytterligare.
Vad gör vi som anstÀllda dÄ?
Vi muttrar vid fikaborden med knuten nÀve i fickan, söker nya anstÀllningar, sÀger att facket gör eller inte gör si och sÄ. Men rent konkret, vad gör vi som anstÀllda för oss sjÀlva?
I de allra flesta fall vÀldigt lite faktiskt, vi Àr arga, ledsna eller uppgivna och hoppas att nÄgon annan ska lösa det Ät oss. Problemet Àr att dÄ har hela tanken med pÄverkan och facklig verksamhet fallit totalt. All facklig verksamhet bygger pÄ oss medlemmar och vÄr kunskap ute pÄ arbetsplatserna och om vi inte stÄr upp för oss sjÀlva, hur kan vi dÄ vÀnta oss förbÀttringar?
Protesterar vi ens? Krokar vi arm och höjer rösten? Pratar om vikten av fackligt medlemskap och kollektivavtal med varandra?
Ja, det börjar ta sig. Ta mig tusan det gör det!
Fler och fler börjar förstÄ styrkan i att agera tillsammans och vÀrdet i fackligt medlemskap. Vill man ha förÀndring och bÀttre villkor börjar resan med oss sjÀlva. Om jag ensam stÄr upp och ifrÄgasÀtter, eller om jag stÀller mig upp tillsammans med mina arbetskamrater och kollektivt sÀtter ner foten gör en ordentlig skillnad.
MÄla plakat och gÄ med oss i tÄget pÄ första maj, visa arbetsgivaren och politiken vad vi vill! Det Àr arbetarrörelsens dag, vÄr dag, dÀr vi kan tÄga tillsammans och göra vÄr röst hörd och synlig för alla.
Jag kommer vara dÀr, mina kollegor kommer vara dÀr och jag önskar verkligen att alla som har möjligheten kommer och gÄr med oss, plockar upp nÀven ur fickan och lyfter plakatet mot skyn!
Slut upp, höj rösten, krÀv bÀttre arbetsvillkor, bÀttre arbetsmiljö och bÀttre lön!