Krossa sosseriet! Den ambitionen har uttryckts från Tidö-partierna ända sedan valet 2022. Fredag den 13 juni när SIDA förmedlade indikativa budgetbesked för fördelningen av biståndsmedel meddelade myndighetens generaldirektör – troligen på direkt uppmaning från ansvarig minister – att Olof Palmes Internationella Centers (OPIC) efter ett års förarbete inte kommer att kunna söka medel via utlysningen till civilsamhället.
Dagen efter skriver biståndsministern på X att ”hans regering nu städar upp i Socialdemokraternas riggade system”. Det är alltså inget annat än ett angrepp på den svenska arbetarrörelsen, och dess internationella solidaritetsarbete.
Ett exempel på vad som kommer att krossas är projektet ”Promoting an Equal Society Free from Gender based violence” som Medlefors bedriver i samarbete med Ilitha Labantu (IL), en icke vinstdrivande organisation verksam i flera township-områden runt Kapstaden. Dess vision är att eliminera alla typer av våld i hemmet och i samhället. De stöttar våldsutsatt kvinnor och flickor genom telefonmottagning dygnet runt, öppna mottagningar för överlevare, domstolsstöd samt uppsökande verksamhet och utbildning. Deras omfattande policy- och påverkansarbete lägger tonvikt på bakomliggande orsaker såsom fattigdom, stereotypiska könsnormer och traditionella könsroller.
I vårt arbete tillsammans har vi hittat gemensamma nämnare i arbetet med våldsutsatta kvinnor och barn, i svårigheterna att förändra samhällets syn på relationsrelaterat våld och vikten av att arbeta på flera fronter samtidigt för att uppnå långsiktiga resultat. Medlefors har genomfört utbildningsinsatser för organisationens socialarbetare, kring hälsa, motivation och empowerment. Men också handgripligt bidragit till barns utbildning som citat ”är den enda vägen för att bryta de mönster som fattigdom och utsatthet skapar”. Men då utgiften för skoluniformen är omöjlig att klara för fattiga familjer, har Medlefors anordnat upprepade insamlingar för just för inköp av skoluniformer. Den typen av arbeten ska alltså stoppas?
Beslutet riskerar att riva upp etablerade samarbeten som byggts upp via OPICs internationella samarbeten. Det drabbar ungefär 100 samarbetspartners i mer än 30 länder. Det drabbar organisationer inom civilsamhället som, många gånger under svåra förhållanden, arbetar för demokrati, mänskliga rättigheter, social rättvisa och fred.
Så återigen måste frågan ställas - vad är det som egentligen krossas? Men också följdfrågan - var går regeringens skamgräns?