Vi har i olika sammanhang tagit del av Region Västerbottens syn på när medarbetare uttalar sig i media. På möten med politiker eller i samverkan kan vi höra personer från ledningen säga ”Det finns två sidor av det som sägs i media” eller som när vi läste i en av länets tidningar ”Efter läkarflytten-stor oro hos personal och patienter” (VK 2/5). I artikeln där medarbetare uttalar sig om rådande läge attackerar arbetsgivaren rakt igenom med både tystnadskultur och härskarteknik. Arbetsgivaren skyller på den mediala bevakningen i stället för att själva ta ansvar för den situationen, och vår tolkning blir då att ledningen påstår att personalen talar osanning i media.
När Vårdförbundet och dess medlemmar uttalar sig i media har de försökt påverka genom dialog med arbetsgivaren men när det inte fungerar är media ett viktigt verktyg. Våra medlemmar tar ansvar för sin legitimation och för patienters säkerhet. Att vara tyst när missförhållanden eller andra saker sker vore etiskt och moraliskt fel. Som högre chef behöver man reflektera över vad bakgrunden är och vad medarbetarna faktiskt säger.
Vid årsskiftet kunde vi ta del av en ny rapport som regionens revisorer låtit göra. Rapporten visar att nästan hälften av regionens anställda som svarat säger att det finns en tystnadskultur på arbetsplatsen. Med andra ord kan vi konstatera att det är fortsatt utbredd tystnadskultur inom region Västerbotten.
Vidare till den artikel som gjorde att vi satte morgonkaffet i strupen skyller arbetsgivaren på den mediala cirkusen och att det är den som gör att det är svårt att rekrytera nya medarbetare. Varför inte reflektera och fundera över varför personalen inte stannar kvar? Hur ser arbetsmiljön ut, finns det delaktighet och inflytande på berörd arbetsplats och hur fungerar mitt ledarskap?
Orsaken till att medarbetare slutar är arbetsgivarens oförmåga att lyssna in, möta och ta hand om sina medarbetare, inte det som skrivs i media som vissa chefer vill påstå.
Denna situation drabbar inte bara personalen, utan även patienterna. När vårdpersonal tvingas arbeta under dåliga arbetsförhållanden och med en ledning som inte lyssnar, påverkas kvaliteten på vården. Patienterna får inte den omsorg och uppmärksamhet de behöver, vilket kan leda till försämrad hälsa och ökad oro. Det är oacceptabelt att patienterna ska lida på grund av arbetsgivarens bristande ansvarstagande.
Om vi inte tror på regionens medarbetare som kan och vet vad som sker i verksamheterna och är proffs på sitt jobb, då har vi stora problem. Det är dags att ledningen tar sitt ansvar och börjar lyssna på sina medarbetare. Hur länge ska vi acceptera att arbetsgivaren skyller ifrån sig och ignorerar de verkliga problemen? Vi kräver en förändring nu!