Varje västerbottning förbrukar omkring 12 kilo plastförpackningar per år. Av detta samlas bara knappt sex kilo in för återvinning – ett stort tapp, både miljömässigt och ekonomiskt. Återvinningsgraden i Sverige som helhet är fortfarande för låg jämfört med EU:s mål. Regeringen har därför beslutat att förpackningsinsamlingen ska byggas ut till att omfatta fastighetsnära insamling, insamling på populära platser och särskilda stationer för skrymmande förpackningar. Målet är att det nya systemet ska vara på plats senast 1 januari 2027.
Kostnaderna för införande och drift bärs – liksom idag – av de företag som sätter förpackningar på marknaden, enligt lagen om för producentansvar. Det är dock kommunerna i Västerbotten som ansvarar för att själva insamlingen i länet fungerar i praktiken.
Som representanter för företag i förpackningsbranschen välkomnar vi regeringens skärpta krav. Fastighetsnära insamling, det vill säga källsortering i direkt anslutning till bostaden, gör det enklare för hushållen att källsortera och bidrar till högre återvinningsgrad. Det är ett viktigt steg mot en mer cirkulär ekonomi och lägre klimatpåverkan från förpackningar.
Men fastighetsnära insamling löser inte allt. Vi vet att många av västerbottningarnas förpackningar ändå kommer att hamna i restavfallet. För att dessa förpackningar inte ska gå till förbränning kan kommunerna behöva investera i teknisk eftersortering, enligt förslag från regeringen
Vi ser med oro att kommunala avfallsbolag börjat kräva att producenterna även ska stå för kostnaden för eftersorteringen. Det är att lägga ansvaret på fel aktör. Producenterna har ingen möjlighet att påverka vad hushållen slänger i soporna. När en förpackning väl hamnar i restavfallet upphör producentansvaret och ansvaret övergår till kommunen.
Om hushållen inte fullgör sitt ansvar genom att källsortera, bör kostnaderna för felsorteringen tas ut via avfallstaxan – där felet faktiskt uppstår. Att i stället höja priserna på förpackade varor för alla konsumenter är varken rättvist eller effektivt.
Den lagstiftade avfallshierarkin är tydlig: återvinning ska prioriteras framför förbränning. Näringslivets Producentansvar tar därför gärna emot eftersorterat material för återvinning, även om kvaliteten inte är optimal.
Att förändra invånarnas sorteringsvanor är en långsiktig uppgift som bara kan lyckas genom lokal förankring och kontinuerlig dialog. Vi står redo att samarbeta. Men ansvarsfrågan kan inte skickas vidare bara för att det kan bli dyrt. Alla måste bidra – hela vägen.