Att värna miljön genom att premiera fordon med låga koldioxidutsläpp (bonus) och beskatta dem med höga (malus) är i grunden en god tanke. Men det måste finnas en balans.
Det nuvarande systemet drabbar på ett orimligt sätt hantverkare och distributionsföretag.
Lätta lastbilar är högt beskattade, även smarta och miljöanpassade fordon.
Dagens system för bonus malus är inte långsiktigt hållbart eftersom det hanterar personbilar och lätta lastbilar – oavsett användningsområden – inom samma system. Det innebär att lätta lastbilar, som både är tyngre och större, alltid kommer att ha en ”malus”.
Detta leder i sin tur till att hantverkare och logistikföretagare, som har behov av en lätt lastbil för att kunna utföra sitt jobb, hamnar i en orättvis sits. Det går inte att motivera denna orättvisa med klimatargument eftersom dessa yrkesgrupper, bortsett från bonus malus, redan betalar det högsta koldioxidpriset.
Detta görs genom att de betalar energiskatt och full koldioxidskatt för sina drivmedel, och får betala kostnaderna för reduktionsplikten, det vill säga priset för att blanda in dyrare biodrivmedel. Till detta kommer prishöjningen på fordonen som skapas av de skärpta utsläppskrav som EU beslutat om.
Koldioxidpriset i drivmedelsskatterna är nära fyra kr/kg, i reduktionsplikten fem.
Den majoritet av utsläpp i Sverige, som kommer från andra källor än transporter, är i genomsnitt prissatta med cirka 15 öre/kg.
EU har infört en ny metod för mätning av koldioxidutsläpp, Worldwide Harmonized Light-Duty Vehicles Test Procedure, WLTP. När man byter beräkningsgrund från dagens metod till WLTP 1 januari 2020 blir det än mer problematiskt för lätta lastbilar. Skatterna höjs med flera tusen kronor om ingen justering görs, trots oförändrade utsläpp.
Preliminära beräkningar gör gällande att en VW Transporter, som fick en skattehöjning från 4 000 till 9 000 kronor när bonus malus infördes, nu kan få skatten höjd till cirka 14 000 kronor.
Branschen vill ställa om. Men för de flesta hantverkare och distributörer finns i dag inget realistiskt alternativ till en lätt lastbil. Till exempel har elektrifieringen inte kommit så långt när det gäller lätta lastbilar, även om den är på gång. Laddningsmöjligheterna är inte anpassade till deras trafikmönster.
Personbilar och lätta lastbilar bör därför inte hanteras inom samma system. Hänsyn måste tas till att olika fordon ska utföra olika slags transportarbete.
För att bonus malus-systemet ska fungera behöver det finnas möjligheter att välja en miljösmart lätt lastbil med bonus, om inte blir det bara ett malus-system. Här bör det också övervägas om särskilda fordon, med speciella användningsområden, bör vara undantagna från systemet. Det kan till exempel gälla elnätsbolagens servicebilar som måste ut i otillgänglig terräng.
Transportbranschen jobbar kontinuerligt med att ställa om till fossilfritt. Då är det inte rimligt att ett skattesystem missgynnar yrkesgrupper och fordon som behöver särskilda anpassningar.
Eftersom bilars koldioxidutsläpp är hårt beskattade jämfört med andra utsläpp, redan innan effekterna av bonus malus tillkommer, framstår effekterna för hantverkare och logistikföretag som orimliga och orättvisa. Vi vill se ett mer rättvist skattesystem som inte slår undan benen på företagen utan i stället utgår från de välkända principerna för en effektiv klimatpolitik.
Att hantverkare i Sverige ska betala ett av världens högsta koldioxidpriser går inte att motivera. Därför bör det redan skeva systemet inte förstärkas med ett bonus malus som särskilt drabbar denna grupp. Ett separat bonus malus-system kan vara ett viktigt första steg.
Ulf Perbo, näringspolitisk chef Transportföretagen