Aaltonen, Lindström, Olimb och Holloway är några av de vassaste knivarna i Skellefteå AIK:s verktygslåda. Frågan är bara hur man kommer använda alla sina pusselbitar?
Så ställer jag upp:
Målvakter: Lindvall/Armalis
Backpar:
Berglund–Lindgren
Granberg–Djuse
Pudas–Alm
Dahlroth–Norén
Kedjor:
Aaltonen–Pettersson–J Lindström
Möller–Olimb–Holloway
J Ericsson–L Lindström–Hedberg
Alvarez–Wingerli–Berggren
A Eriksson
Kommentar:
Varför jag placerar Adam Pettersson i förstakedjan mellan vasse finländaren och Guldhjälmen–Lindström är för att jag är relativt säker på att Aaltonen och Jocke inte är i samma behov av en skicklig puckhållare som Olimb är utan att Adam P:s raka tvåvägsspel istället kommer till sin rätt här.
Olimb kan istället bli en perfekt länk mellan Holloway och Möller – en duo som har ett förflutet med att spela ihop, vilket de också brukar gilla. Holloway blir då mer av en framspelare till den renodlade målskytt som Möller är. Men med Olimb som center finns även stor chans att Holloways målskytte ska kunna blomstra igen.
I och med Jimmie Ericssons intåg till truppen så blir det svårt att i utgångsläget inte peta ner någon av Alvarez och Hedberg i fjärdekedjan. Med tanke på att Jimmie och Alvarez spelstil påminner en hel del om varandra så väljer jag den sistnämnde i fjärde tillsammans med Wingerli och stortalangen Jonte Berggren.
Detta är dessutom två kedjor med hög potential. Det borde kunna bli betydlig fler producerade poäng från tredje och fjärde än fallet var förra säsongen. Skulle exempelvis Berggren få den utväxling som han har kapacitet till så kan en kedja tillsammans med Wingerli och Alvarez bli väldigt lyckosam. Lägg därtill att den andre stortalangen, Albin Eriksson, finns med som en joker och kan stoppas in där det behövs.
Det är tydligt att Micke Lindgren byggt ett lag där varje kedja ska kunna leverera. Lite som det var för några år sedan i AIK. Utmaningen för Lindgren, och framförallt tränarteamet, är att få ihop detta intressanta pussel samt hålla alla nöjda sett till vilken miljö de spelar i och den speltid de får. Lättare sagt än gjort.
Powerplay
Här finns det väldigt många varianter. Den stora frågan är om AIK borde gå all in på PP1 eller om man ska försöka sprida på talangen?
Med tanke på att det finns kapacitet från två bra PP:n vore det kanske dumt att stoppa in alla vassaste knivar i lådan i n och samma enhet och därefter ge dem cirka 80 sekunder i varje PP.
Så här skulle jag prova om jag var tränare:
PP1: Berglund, Aaltonen, J Lindström, Olimb, Ericsson
PP2: Pudas, Holloway, Möller, Berggren, Alvarez
Kommentar: Som jag ser det är Filip Berglund given att få chansen som point i PP1. Ställer man dessutom Aaltonen till vänster och Jocke och Olimb på högerkanten finns det alternativ i massor. Nyckeln är att samspelet mellan Jocke och Olimb, som är en sylpass passningsspelare, faller på plats. Lyckas man hitta det – samtidigt som fyrtornet Jimmie Ericsson står framför kassen – finns alla möjligheter till ett lyckosamt PP1.
PP2 har i stort sett liga hög kapacitet som PP2. Nyckeln här är att Pudas passningsspel på blålinjen håller hög kvalitet samtidigt som Holloway hittar självförtroendet från sin vänsterkant. Det vill säga att han vågar skjuta ofta och gör det med kvalitet. Sen ska jag inte sticka under stol med att jag är ett stort fan av Jonte Berggren som spelartyp och de kvaliteter den snart fyllda 18-åringen besitter. En Peter Forsberg-typ som med sitt spelsinne kan skörda stora framgångar från en högerkant i ett powerplay. Har han dessutom Oscar Möller som ett alternativ i höga slottet och Alvarez runt kassen så ser det mycket intressant ut.
Skulle det dessa formationer inte fungera finns det väldigt många varianter till ommöbleringar. En spelare som Edwin Hedberg finns inte med i mina PP-femmor men är ju givetvis ett hett alternativ.
Vill man gå all in på ett powerplay vore det intressant att se Holloway på blå, Aaltonen till vänster, Jocke till höger, Möller i höga slott och Olimb till höger om kassen. Lite samma tanke som när Washington Capitals mönstrar sitt powerplay. För har man nog skickliga spelare på varje position, och alternativ i massor, behöver man inte en parkerad spelare framför kassen.
Sist men inte minst så – om man ser till de två PP-formationerna jag ställde upp med – så är Albin Eriksson, Adam Pettersson och Edwin Hedberg en perfekt kedja att slänga in efter att PP-tiden runnit ut. Ja, det gäller ju att tänka på och ha en plan för allt...
Vad tycker ni? Är jag ute och cyklar eller håller ni med?