Det var inget snack om saken när det väl skulle till att avgöras.
Först klev Jocke Lindström fram och prickade högra krysset. Otagbart för Mantas Armalis.
Därefter, efter att Edwin Hedberg prickat stolpen, så klev Jontahan Pudas fram för det svarta laget. Resultatet blev en iskall isare mellan en oförberedd och något ställd Armalis.
Pudas var nöjd med sin prestation.
– Men Möller har ju gått och snott min straff. Han säger att han gjorde den i KHL under ett par år. Men det där är min straff, att skjuta mellan benen så där.
Målvakterna är inte beredda på det verkar det som?
– Särskilt när en back kliver fram. För vi skjuter ju bara höga skott, säger Pudas med ett leende.
Innan straffläggningen körde AIK en form av tre mot noll-övning men där försvarande lag fick jobba hemåt med tre spelare, fast jagandes en bit efter den anfallande trean.
En tuff övning med tanke på att det hela tiden böljar fram- och tillbaka. Dessutom höll övningen på i cirka fem minuter.
Pudas var dock den spelare som tog hemjobbet allra bäst. Trots mjölksyran.
Är det tjurskallen från Kiruna som kickar in?
– Nja, jag är bara bra på att tjuva. Därför är jag hemma först varje gång, säger Pudas och ler på nytt.
På tal om Kiruna så spelades det första derbyt på 32 år – i seriesammanhang – mellan Kiruna IF och Kiruna AIF under måndagskvällen.
– Det var lite surt eftersom jag håller på IF och de torskade ju. Jag gillar inte AIF. Men annars var det skoj att titta på matchen på paddan. Två klackar som sjunger mot varandra var häftigt att se. Det måste vara rätt så unikt i division I, säger Pudas, som ger sin syn på att båda föreningarna spelar A-lagshockey igen:
– Det kan slå väl ut att det blir drag kring hockeyn igen. Det får man hoppas i alla fall. Sen så tror jag inte det finns plats för två lag på ungdomssidan, så där tror jag det kan bli problem. Men på A-lagsnivå kan det leda till något positivt.