Första perioden var spelmässigt tung för Skellefteå. HV71 pressade på, hade det mesta av spelet och dessutom flertalet heta målchanser. Men det var trots det AIK som gjorde målet när Emil Djuse prickade rätt från blå i powerplay.
I andra spelade AIK upp sig i aning. Framförallt defensivt då man inte släppte fram HV71 lika mycket som i första. Men i en kontring, efter att AIK hamnat lite fel i mittzon, kunde Markus Ljungh trycka dit kvitteringen efter att Armalis inte riktigt lyckats få fast pucken.
I tredje visade AIK varför man har ett av ligans bästa bortafacit. Man spelade enkelt samtidigt som man offrade sig i samtliga situationer. Man fick också utdelning då Jocke Lindström träffade bortre krysset efter ett mycket fint förarbete av Bud Holloway. Lite senare satte Albin Eriksson en straff, iskallt efter en lång dragning.
AIK drog dock på sig två matchstraff. Först Fredrik Lindgren efter att han knuffat Ljungh snett bakifrån, en bit från sargen. Ljung föll olyckligt in i sargen men kunde spela vidare.
I slutet var det Andreas Wingerlis tur, som fick matchstraff för checking rom behind. En hård tackling på Mattias Tendenby som dock vände ryggen till strax innan tacklingen träffade, vilket förstärkte det hela.
AIK visade återigen karaktär och dödade båda utvisningarna. Ska dock tilläggas att HV71 drog på sig en 2 minutare i varje femminutare för AIK.
AIK vann, precis som för några veckor sedan, med 3–1. En blytung bortaseger på alla sätt och vis.
I AIK var många bra. Bud Holloway och Mantas Armalis ska dock ha extra beröm. Jimmie Ericsson lämnade matchen innan den var över. Oklart varför.