Efter dubbla SM-guld, men också några SM-silver, så har Adam Pettersson lämnat AIK. Nu får han sin stora chans till en större offensiv roll.
28-åringen blir inte kvar i Skellefteå AIK. Den nyheten släpptes under tisdagseftermiddagen och var relativt väntad ändå. Samtidigt svider det alltid lite extra i alla AIK-hjärtan därute när en egen produkt och trotjänare försvinner. När ett långvarigt äktenskap bara helt plötsligt är över.
Ser vi det med Adam Petterssons ögon var det rätt beslut att dra. För även om han hade en viktig roll i AIK så hade han samtidigt kört fast och blivit en form av stödfarbror. En grovjobbare som alltid fick i uppgift att göra sin omgivningen bättre, men som aldrig prioriterades i en offensiv roll.
I och med flytten, som Norran avslöjat kommer blir till Brynäs , så har Pettersson nu sin stora chans för en större uppgift. Det är oftast uppsidan med att byta miljö, att det nya ledarskapet gärna vill driva på spelaren i frågan. Åtminstone till en början för att se om det blir succé eller inte.
För AIK blir man en nyttig tvåvägsspelare, och ett jättestort klubbhjärta, fattigare. På isen blir det inga större problem att hitta en ersättare. Men som person och trotjänare blir det betydligt svårare. Men med Kiiskinen klar, och då förhandlingar med Robin Alvarez ska pågå, så är det långt ifrån någon fara på AIK:s tak. Lägg därtill att centersidan redan är spännande, talangfull och stark med namn som Andreas Wingerli, Linus Lindström, Jacob Olofsson, Albin Sundsvik samt nye Jonathan Johnson.
*****
Blickar vi över hela AIK:s pågående lagbygge är det många spännande förändringar. Framförallt har de skett på backsidan där Adam Wilsbys resa på förhand är den häftigaste att följa kommande säsong. Senast stod det klart att Oscar Eriksson, en stor och spelskicklig högerskytt, flyttats upp för juniorleden och belönats med ett A-lagskontrakt.
In har även citatmaskinen Oskar Nilsson kommit. En spelare som vi verbalt hört en hel del från, men som spelmässigt är relativt okänd. På så sätt är detta också en högintressant pusselbit att få följa. Och vi i media tackar givetvis och tar emot, särskilt då klickraketer som Jimmie Ericsson och Jonathan Pudas försvunnit det senaste året.
Tappen av Pudas och Filip Berglund kommer givetvis att kännas för AIK. Konstigt vore väl annars. Samtidigt skapar det utrymme för andra att kliva fram, som Wilsby, Eriksson och även Philip Broberg, som mest troligt kommer få chansen att knipa en ännu större roll.
*****
Det viktigast av allt i AIK:s truppbygge är alla som är kvar. Stommen är äckligt stark och med Gustaf Lindvall längst bak känns man redan nu i april som ett blivande topplag.
Mycket kan givetvis hända, och just nu vet vi inte ens när nästa säsong kan starta. Men vässar man bygget med en vass back och ett par forwards så finns det mycket att gottas över och hoppas på för alla er supportrar där ute.
Och i dessa coronatider måste vi blicka framåt och se på saker positivt. Problemen är nog många så att det räcker. Så passa på att njut över det som går att njuta över. Och att drömma om en ny hockeysäsongen tycker jag är ett perfekt sätt att göra det på.