Gustaf Lindvall räddade 30 skott på Hovet men släppte tre mål förbi sig – alla när AIK spelade boxplay.
Någon timme innan nedsläpp kom beskedet att Gustaf Lindvall skulle få chansen den här lördagseftermiddagen. Inför ett kokande Hovet.
Med facit i hand kan målvaktsvalet ifrågasättas. Särskilt då Joni Ortio varit fenomenal i sina åtta matcher i slutspelet, vilket en räddningsprocent på 94.67 och 1.60 insläppta mål per match tydligt bevisar.
Däremot så anser jag att målvaktstränaren Krister Holms taktik är fullt förståelig. Att låta Lindvall få en match för att i det långa loppet ha två målvakter igång.
Holm berättade innan match att valet av Lindvall var bestämt redan inför semifinalens start. Att AIK lärt sig från slutspelet 2015, då Markus Svensson gick sönder i första finalen mot Frölunda. Då var alternativen en kall duo i Erik Hanses och Johan Backlund.
Lägg därtill att Lindvall varit magnifik under 2018 och statistiskt övergläns sin målvaktskollega i grundserien. Så på så sätt kan man säga att Lindvall förtjänat sin chans.
Rätt timing?
Den stora frågan är däremot om detta var rätt match att byta ut Ortio? Efter att han totalt överglänst Adam Reideborn och skapat hjärnspöken för Djurgårdens forwards.
Sammantaget går målvaktsvalet förstå men också ifrågasätta.
Nu blev det också en torsk för AIK. Men sett till matchen så storspelade Lindvall under första halvan, och kan inte heller direkt lastas för några av målen även om Markus Ljungs 2–0-skott vid förstastolpen inte såg helt otagbart ut. Ska dock tilläggas att det var bra skymning strax innan Ljunghs fina avslut.
Blev tafatta
Grundbulten till förlusten var den att AIK långt ifrån gjorde en fulländad match. Framförallt efter att Linus Johansson tryckte in 1–0 i spel fem mot fyra.
AIK blev då passiva och tappade då initiativet istället för att ta tag i det. Synligast var spelet kring egna målet där AIK tidigare i matchserien agerat fulländat. Nu var det tafatt vilket ledde till att Djurgården allt som oftast var först på pucken, vilket två mål efter returer också bevisar.
Uselt PP
Man brukar säga att specieal teams, tillsammans med målvaktsspelet, är avgörande i matcher och framförallt över en serie i sju matcher. Den här eftermiddagen släppte AIK samtliga DIF-mål i sitt boxplay samtidigt som powerplay var exakt lika uselt som tidigare.
Med tanke på hur PP-spelet sett ut under slutspelet så är det urstarkt att ha 2–1 i matcher i en SM-semifinal. Däremot behöver AIK hittat en väg till framgång i numerärt överläge om vårens resa ska sluta i ett guldfirande på Möjligheternas torg.
****
Gustaf Lindvall var oerhört nere och besviken efter matchen. Nästan tårögd när han pratade med pressen.
Men även om många hade funderingar över AIK:s val av keeper så gjorde Lindvall vad han kunde. Han höll tätt i fem mot fem-spelet och bjöd på flertalet högklassiga räddningar. Särskilt när DIF-spelarna kom helt fri.
Samtidigt går det förstå hans besvikelse. "Gurra" är en extrem vinnarskalle som hatar att förlora. Det är inte heller kul att komma in och inkassera en förlust efter att laget tagit tre raka segrar.