Jimmie Ericsson kom in och gav AIK en tyngd som var med och bidrog så att laget nådde ny SM-final. AIK var dock inte nära Växjö i finalen. Smålänningarna vann med 4–0 i matcher och var mycket välförtjänta svenska mästare 2018.
Efter en misslyckad fjolårssäsong rustade AIK för att återigen nå toppen. En del tunga värvningar kom in och målsättningen var glasklar: Serieseger och till sist ett SM-guld.
Så här åtta månader senare har vi facit, att AIK var långt ifrån sin målsättning.
Nu vet jag vad vissa er säger. AIK nådde ju SM-final – då har man väl gjort det bra och var då nära ett guld?
Absolut. AIK:s uppryckning efter en jobbig grundserie förtjänar beröm. Laget var av de flesta borträknat inför slutspelet. Men då knöt man näven, gick samman som grupp och förtjänade därefter sin plats i sista kampen om Le Mat.
Men efter 0–4 i matcher mot Växjö och förkrossande 1–20 i målskillnad (två mål värre än när AIK vann guld 2014) så är sanningen trots allt den att AIK aldrig var nära guldet. Ett guld som alltså var klubbens målsättning.
Och ser man över hela säsongen – hur det generellt sett ut spelmässigt – så var det inte helt oväntat att Växjö skulle vinna finalen relativt klart. Men att AIK – efter en stark kvartsfinal och semi – inte kunde ge Smålandslaget en bättre match svider utan tvekan för klubben.
Sammanfattar man säsongen som helhet är den långt ifrån någon katastrof för AIK. Den är klart godkänd sett till hur allt utvecklat sig under vägens gång. Lägg därtill att AIK inte var någon favorit inför säsongen.
Föreningen nådde sin sjunde SM-final på åtta säsonger och bevisade då att man inte tappat kontakten med toppskiktet i Sverige. Klubbens målsättning blir nu att snabbt ladda sina batterier och rusta för att bli ännu vassare kommande säsong. Och möjligheterna finns där. Utan tvekan.
Förs portchefen Micke Lindgren – som var fåordig direkt efter finalens slut – handlar mycket om att lyckas träffa rätt med sina nyförvärv. Spetsvärvningarna måste blir just spetsiga – de får inte bara göra bredden bredare.
För som den gångna säsongen utvecklade sig var det starkt att nå hela vägen till en final då de stora värvningarna – Matt Anderson och Morgan Ellis – blev floppar.
*****
Hatten av för Växjö Lakers. Välförtjänta mästare och en av tidernas bästa och spelskickligaste hockeymaskiner i svensk historia.
Jag vet att många utanför Smålands gränser gärna kastar skit på klubben och skriker ord som "köplag".
Visst, till viss del stämmer det. Att Växjö är ett köplag. Men att lyckas som man faktiskt gjort under flera år – att träffa så rätt med sina värvningar – är något som bara det ska hyllas.
Sen ska vi komma ihåg att klubben är ung och att det tar tid att bygga upp en stark ungdomssida och sen genom den skörda frukt.
Visserligen så sticker jag inte under stol med att det är bättre för svensk hockey om ett lag med flera egna talanger och produkter är ledande i svensk hockey.
Växjö är inte där ännu. Trots det hittar man sin egen väg att bli svensk hockeys överlägset bästa lag den här säsongen. Ett SM-guld som dessutom är det andra på fyra år.
*****
Jag sa innan finalserien att om AIK skulle ha en chans så behöver stjärnorna vara just stjärnor.
Efter fyra matcher så producerade AIK ett ynka mål framåt där bland annat Jocke Lindström och Pär Lindholm blev utan poäng.
Det går att jämföra med Elias Pettersson, som ensam producerade tio pinnar. Då förstår man hur långt ifrån AIK var i den här finalen.
*****
De två just nämnda – Jocke Lindström och Pär Lindholm – var inte bäst när det gällde som allra mest men ska ändå hyllas för sina respektive säsonger. Lindholm försvinner nu till NHL medan Lindström kommer tillbaka revanschsugen till hösten.
Vill även passa på att lyfta fram Jimmie Ericsson och hans comeback. Han har 38 år gammal bevisat vilken kärlek han har till sporten och till klubben. En krigare som visar att man aldrig ska ge upp trots att det ser kämpigt ut.
Sist men inte minst så är en kille som Jonathan Pudas en personlig favorit. En spelare och person som behövs i svensk hockey – särskilt i en tid där de stora profilerna mer och mer suddas ut.
Pudas säger vad han tycker och tänker och är så där härligt patriotisk. En äkta tjurig Kirunabo med en vinnarskalle stor som ett berg.
Han precis som hela Skellefteå AIK har chans att växa till nästa säsong.