Gustaf Lindvall höll säsongens tredje nolla när AIK vann med 3–0 mot Leksand vilket innebär att man är en poäng från sjätteplacerade HV71.
En nolla mot Örebro och bara ett insläppt mot Färjestad. Gustaf Lindvall avslutade förra decenniet på topp och ville inte vara sämre under det nya. För efter 29 räddningar var säsongens tredje nolla ett faktum.
Det i en match som var relativt svår sett ur målvaktsögon. För Leksand hade ingen konstant press eller något tungt spelövertag. Istället var det ströchanser som dök upp. Och i den andra perioden var dessutom kontringarna väldigt många efter att AIK gått bort sig allt för många gånger. Men varje gång stod han i vägen. Och då spelade ingen roll om det var frilägen, två mot ett-lägen eller tre mot ett-lägen. Lindvall stod där och var en vägg i 60 minuter.
Lindvall är just nu helt fenomenal – bäst i hela ligan.
I och med det finns det inga tveksamheter att 28-åringen vuxit ut till klar förstakeeper i AIK. Statistiskt är han bland de allra bästa i SHL – i samtliga kategorier.
Tittar man på matchen som sådan så var AIK:s insats stabil. Det var inte briljant på något sätt, men en sån där smart bortamatch där man över 60 minuter var något starkare än Leksand. Och det är exakt den här typen av segrar som AIK behöver ta i jakten på att nå topp sex. Segrar där spelet inte glänser men där man via en stabil defensiv och starkt målvaktsspel kan kriga sig till viktiga poäng.
Efter matchen mot Färjestad skrev jag att AIK:s nivå sakta men säkert är på väg uppåt. Och känslan är att lägstanivån inte är lika låg nu som för någon månad sedan. Defensiven känns tryggare samtidigt som målproduktionen också blivit bättre.
Blickar vi tillbaka hela vägen till innan säsongen sparkade igång så siade jag att AIK skulle ha en fladdrig första halva av SHL men att man under andra halvan skulle hitta en högre nivå och därefter bli en dark horse i slutspelet. Jag tippade AIK sexa i tabellen – och jag är faktiskt rätt säker på att jag i slutändan kommer få rätt.
Håller ni med eller tycker ni att jag är ute och cyklar?
*****
Jocke Lindström åkte ut 2–2 efter den här sekvensen med Oskar Lang, som innan tacklat Tom Pyatt.
Jocke Lindström var 2010-talets spelare i SHL. Utan tvekan dessutom. Det han gjort i AIK och SHL är utöver det vanliga. Alltid i toppen av poängligan och i stort sett alltid lagets MVP.
Den här kvällen var han däremot mest frustrerad. Tog en ny onödig utvisning då han i andra perioden slog bort skridskorna på en Leksandspelare i en situation långt ifrån pucken. Dessutom tog han en 2+2:a med fyra minuter kvar – en utvisning som gav Leksand en sista chans att komma tillbaka.
Den sista utvisningen efter att Tom Pyatt åkt på en höfttackling av Oskar Lang. Efter att ha sett reprisen har jag svårt att förstå varför AIK och Jocke blev så himla irriterade. Enligt mig var det en bra höfttackling som kom i samma veva som Pyatt rörde pucken.
Generellt så gillar jag att man står upp för sitt lag och sina lagkamrater. Men det gäller att vara smart så det i slutändan inte riskerar att drabba det egna laget.
Jocke Lindström ska också ha beröm den här matchen. Det då han i powerplay hittat en ännu högre nivå de senaste veckorna då han är betydligt kyligare med pucken samtidigt som skottet allt som oftast går förbi täckande spelare och på mål. Idag var Jocke ett stolpträff ifrån pricken över i:et i PP.
*****
Jag sa det efter förra matchen men säger det igen: AIK:s backar är riktigt, riktigt bra just nu. Rejäla bakåt och ett mycket större hot framåt än vad fallet var under säsongens första halva.
Extra kul att Petter Granberg fick göra mål igen. Visserligen i tom kasse men hans andra de fyra senaste matcherna.
Så mycket är positivt för AIK just ju. Frågan är om den trenden kan hålla i sig när Frölunda gästar Skellefteå den 9 januari?
Hur som helst ett perfekt tillfälle att bevisa på att man vill tillhöra toppen.