Filop Berglund och AIK tackar bortaklacken på Hovet efter 1–3-förlusten. En match där AIK vann skotten med 29–15.
Ja, vi har kallat det för bortaplansfördel när det kommer till AIK. Fullt förståeligt med tanke på vilka prestationer man gång på gång bjuder på när man är på resande fot.
Och på tal om en fin bortaprestation så var det exakt det vi fick se den här onsdagskvällen. Den var nästintill perfekt. För på ett återigen fullsatt Hovet var AIK det spelmässigt bättre laget. Framförallt i andra perioden där man sköljde över Djurgården, skapade många och långa tryck och dessutom vann skotten med 13–1.
Men det skulle trots allt inte räcka. När man sammanfattar Djurgårdens 3–1-seger las grunden i första perioden, som Stockholmslaget vann med 2–1, Men den ledningen var också något slumpartad då AIK ledde med 1–0, spelade bra och hade bud på ett ytterligare ledningsmål.
Men ett par minuter skulle bli ödesdigra för AIK. Det började med att Emil Djuse var för het i en närkamp med Dick Axelsson, som därefter fick sätta 1–1 med Djuse några meter på efterkälken. Och en stund senare så stod det också 2–1 efter fint spel av hemmalaget.
Därför var det extra imponerande på det sätt som AIK bara gick ut och dominerade mellanakten. Det var bara målen som saknades. Men jag skulle inte säga att var på grund av brist på skärpa. AIK hade helt enkelt inte marginalerna med sig samtidigt som Adam Reideborn var riktigt bra mellan DIF:s stolpar.
För andra matchen i följd förlorade AIK målvaktsmatchen, Mantas Armalis var inte dålig, men hade kom inte upp med de där stora och avgörande räddningarna som Reideborn gjorde.
AIK gjorde också en hyfsat bra push de sista fem-sex minuterna. Men som så många gånger för fick vi se en snabb och avgörande kontring från laget i ledning. Det i ett läge där Emil Djuse, strax innan målet, var ytterst nära att bryta pucken på volley och istället för ett mål i baken skapa något framåt.
Bäst i AIK anser jag var Mathis Olimb, Adam Pettersson, Fredrik Lindgren och Linus Lindström. Fyra spelare som höjt sin nivå nu när det är slutspel. Ja, okej då. Linkan har ju varit sjukt bra hela säsongen.
Adam Pettersson och AIK tog kampen och var fysiskt starka på Hovet. Pettersson var också en av AIK:s bästa i 1–3-förlusten.
För AIK finns inget annat än seger i nästa match. Det på hemmaplan på fredag. Då bör det vara utsålt – åtminstone nästintill – och då finns det således inga ursäkter för en ny blek hemmainsats.
Och även om det är uppförsbacke och tufft läge för AIK borde laget känna att man till stora delar gjort en riktigt bra kvartsfinal så här långt. För sammanfattar vi dessa tre matcher är det två oerhört bra bortamatcher och en hemmamatch där det offensiva spelet var riktigt bra men där försvarsspelet och spelet med puck i egen zon var undermåligt.
Summa summarum: AIK har alla chanser att vända detta. Däremot är man i ett läge där livlinorna börjar vara få.