Albin Sundsvik jublar efter 1–0-målet mot Frölunda, efter en delikat passning av Jonte Berggren. Och Sundsvik och Rickard Hugg (bilden) är två som bidrar till AIK:s vasa bredd.
Det var ett ungt nybygge som klev in i årets säsong i mitten av september. Ett charmigt och frejdigt AIK bjöd då på underhållande tillställningar – matcher som antingen var toppen eller botten.
Efter det och ungefär fram till jultomten tog vid har vi snackat fram och tillbaka om den svajiga svartgula nivån – att topparna är skyhöga samtidigt som bottnarna varit likt Hornavan, som är Sveriges djupaste insjö.
På något sätt var 3–2-segern borta mot tabellettan Luleå den 17 december starten på något som kan likna en förändring. Visserligen föll AIK med 0–3 hemma mot HV71 strax innan jul, men det var någonstans här som den där berömda lägstanivån trycktes upp ett par pinnhål.
För under mellandagarna – som de senaste åren varit en akilleshäl för AIK – så kom det stora lyftet. Gustaf Lindvall har sedan dess varit en vägg samtidigt som backspelet lyft sig rejält – i båda riktningarna dessutom. Lägg därtill att målproduktionen nu är på en ny nivå med fyra kedjor som producerar.
Därför är AIK riktigt bra just nu. Flera viktiga delar har tillsammans format ett lag som med en nytagen topp 6-position nu kan blicka mot högre höjder.
Jag vet att man inte ska slå på allt för stora trummor för tidigt. Men de senaste veckorna har betytt väldigt mycket för Skellefteå AIK. Det unga laget har sakta men säkert börja forma sig där den vansinnigt hårda arbetsinsatsen alltid står i fokus.
Och just det hårda arbetet stack till och med ut så pass mycket att självaste Roger Rönnberg passade på att hylla AIK. Och när Frölunda står som motståndare måste arbetsinsatsen vara på topp. Om inte blir det som i höstas, då AIK föll med både 1–5 och 1–6 mot Göteborgslaget.
4–2-segern var på så sätt välförtjänt, men också väntad. Det låg i luften att det var AIK:s tur att vinna. Dessutom inför en fullsatt arena.
Att segern kom inför 5 801 åskådare kan också visa sig bli väldigt viktigt. För det går ju inte göra bättre reklam än att slå Joel Lundqvist och Roger Rönnbergs gäng på fingrarna samtidigt som arenan är utsåld. Så vill det sig väl kan det ge ringar på vattnet. AIK:s tre kommande hemmamatcher är dessutom på lördagar, vilket givetvis är positivt sett ut publiksynpunkt.
*****
För att fortsätta på inslagna vägen tänkte jag lyfta fram några spelare som bidragit starkt i AIK:s lyft:
Jonathan Pudas. Jag har både hyllat och sågat den karismatiske backen den här säsongen då han likt laget hade höga toppar och djupa dalar under hösten. Men den senaste månaden har Pudas briljerat. Han gör mål, poäng och är inblandad i mycket i varje match samtidigt som han defensivt spelar smart, rejält och med mycket passion. Är just nu en av SHL:s bästa backar och lär sticka utomlands nästa säsong.
Jesper Frödén. Kom in i SHL som en spelare med relativt stora förväntningar då man under försäsongen såg den stora kunskapen han besitter. Men inledningsvis gick det trögt rent poängmässigt. Det stora jobbet har dock alltid funnits där, men när poängen nu trillat in rejält så har han förvandlats till en av AIK:s vassaste forwards.
Tuomas Kiiskinen. Ett riktigt vasst nyförvärv som inte bara bidrar med mål och framspelningar utan även jobbar som ett djur. Är dessutom en väldigt fin och omtyckt kille vilket gör det enkelt att förstå varför hela Växjö och tränaren Sam Hallam älskade Kiiskinen.
Robin Alvarez. Har i kedjan med Wingrli och Frödén hittat en helt annan nivå jämfört med i höstas. Då kändes det mesta trögt – nu är Alvarez ett ständigt hot och den powerforward han värvades för att vara.
Gustaf Lindvall. Har väl varit bra hela säsongen, men den nivån han haft de senaste veckorna är magiskt hög. Tar allt han ska och mycket därtill vilket innebär att AIK nu har en målvakt som på egen hand vinner matcher när det behövs.
Petter Granberg. Det är många som gått och väntat på att Granberg skulle bli den där defensiva bjässen som han var innan han lämnade AIK för Nordamerika. Nu är han där, vilket han visar genom att spela hårt och rejält men utan de där onödiga utvisningarna. Har dessutom växt ut till ett offensivt hot, vilket är en stor bonus för AIK.