Joakim Lindström, Niclas Burström, Arvid Lundberg, Oscar Möller, Melker Karlsson och Petter Granberg har alla vunnit SM-guld med AIK. De vet vad som krävs. Under måndagskvällen klev de fram och visade det. När det var som viktigast och behövdes som mest. Det är exakt vad det handlar om.
Den sjätte matchen, med kniven mot strupen, gjorde AIK sin bästa match i den här serien. Ändå hade de allt emot sig kändes det som. De fick inte med sig domsluten och fick ingenting gratis. Den enda förändring som gjordes fick god effekt, Karlsson och Kiiskenen bytte formationer, men den största effekten var förändringarna hos spelarna. Alla klev ut som ett bättre jag än i lördags. Det är styrka att vända ett så stort nederlag till så stor framgång på så kort tid.
När Luleå gjorde 2–0 i andra perioden, var det som ett slag i njuren på AIK. Det var då, när det var som värst, AIK visade sin karaktär och vad de är gjorda av.
Andreas Wingerli, som bara har blivit bättre under serien, klev på nytt fram när han reducerade.
Luleå har jobbat sig till många fördelar, men de drabbades också av en riktigt tuff motgång. Bara någon timma innan nedsläpp stod det klart att Joel Lassinantti inte kunde komma till spel. Varför han inte vaktade kassen är ännu okänt. Däremot är det ofrånkomligt att spekulera om covid-19 har slagit till igen. AIK har ju också en målvakt som är borta. Informationen kring Arvid Söderblom är ju att han har varit ”krasslig” och sjukdom är också den officiella anledningen till att Andreas Falk inte var på plats i Luleå.
Då fick ”Luleådödaren”, numera mer i klädd rollen ”professorn”, kliva ned i båset. Rent symboliskt blev det ju oerhört häftigt med tanke på vilken tyngd som finns i måndagskvällens seger sett till hur serien har sett ut.
Pär Lindholm var på en egen nivå och gjorde säsongens största insats. Hade det gått att sätta en sexa i betyg, hade Lindholm fått det. Han stod upp för laget, han ägde puck, han åt puck, han trollade med pucken och gjorde mål. Melker Karlsson fanns med som understöd och vann puckar efter sargen som aldrig förr. Det var ”brute force” med Skelleftemetodik. En vägran att förlora, helt enkelt.
Tredjekomponenten, Joakim Lindström, gjorde två poäng. Han är alltid involverad när det gäller, även om han måste vara den mest illa omtyckte spelaren i domarkåren. Han drar visserligen på sig onödiga utvisningar, men han kommer aldrig undan någon gång.
Det är stor skillnad mellan AIK och Luleå i profil och nivån har passat Luleå klart bättre. Skillnaden på hur man hanterar kritik mot domaren skiljer sig åt ganska radikalt.
Bulan han rasar öppet mot domarna. Vår kollega i NSD, Herman Öberg, snappade upp det i den här artikeln.
AIK hanterar kritiken i spelet bakom de berömda kulisserna. Utanför omklädningsrummet i Luleå fick jag för första gång se live, hur det kan fungera. Med tanke på hur tyst det är kring de här frågorna och hur lite tränare och ledare vill diskutera det här, är det lätt att ha en uppfattning om att AIK står med mössan i hand när det gäller det här.
Så är det inte.
Ledaren, han får vara anonym, var riktigt, riktigt upprörd. Så upprörd att domarkontrollanten, började fokusera på att lugna ned Skellefteledaren.
I mina ögon: Ett sundhetstecken.
Och då vet ni. AIK vill sköta saker snyggt utåt, men nu vet ni att det inte lägger sig platt i de här frågorna.
Frågor jag hade funderat över om jag hade varit AIK-ledare: Varför får Engsund slåss och aldrig bli utvisad? Är det inte boarding/chargeching när Tyrväinen tacklar? Om vi har mer puck och är spelförande, vore det då inte rimligt utifrån logik att vi får med oss fler utvisningar än motståndare, sett till att hockey i slutänden är ett spel?
Sen ska inte linjemän brottas med spelare, som linjemannen gjorde med Lindholm i slutet av matchen. Domare får gå emellan, men det är över gränsen det domaren gör på Lindholm.
I slutspelet 2012 var det en linjedomare som drog ned Lee Goren så illa i isen att han fick hjärnskakning. Han återkom aldrig efter det.
***
Niclas Burströms holding the stick med sex sekunder kvar är en av de mer sofistikerade sådana jag har sett. Isac Brännström gör egentligen bara ett misstag att han sätt upp klubban i armvecket på Burström. Sedan faller Burström så att det är svårt att uppfatta den.
AIK hade marginalerna med sig där, men Luleå hade medvind i bedömningarna i övrigt.
***
Avslutningen på matchen blev en riktig cliffhanger. Skottet av Erik Gustafsson må ha varit avslutningen på matchen, men det var som om game 7 började redan där.
***
Game 7 är något speciellt. Det är också där som vinnare koras. AIK-legendaren Jimmie Ericsson tillhör en unik skara på många sätt. Han har aldrig förlorat en game 7. Dessutom tillhör han en av ett fåtal i hockeyhistorien som har varit med och vänt 0–3 till 4–3, vilket skedde när han vann KHL. Att han blev avstängd senast AIK spelade en sjundematch, i kvartsfinalen mot Frölunda 2017, var ödesdigert för AIK.
Jag tror fortfarande att AIK hade vunnit den matchen om Ericsson hade spelat.
Lee Goren hade garanterat gjort skillnad i finalen mot Brynäs 2012, för den delen.
***
Det här är den häftigaste kvartsfinalserie jag har sett sedan AIK mötte Linköping 2009. Kimmo Koskenkorvas mål i början av den sjätte perioden är något som aldrig kommer att glömmas bort.
Skulle det kunna bli sex perioden i dag också? Ja, i game 7 kan allt hända. Mycket kastas om när en serie kokas ihop till ett slutligt avgörande.
***
Game 7, klockan 7.
Det känns nästan mer final än kvartsfinal.
Låt oss hoppas på ett fyrverkeri...