AIK:s första och tredje period mot Djurgården var oerhört bra. Andra perioden kunde ha varit bättre, men AIK hade ändå en hel del marginaler. Trepoängaren var egentligen aldrig hotad.
Konkurrensen är knivhård och det lär hjälp laget att vara på alerten. Hawryluks jetleg är nu ett minne blott, Robertsson har sett pigg ut på träning och Sundsvik kommer närmare en comeback. Alla tre knackar på dörren som alternativ om tränarna börjar fundera om att göra lite rockader. Tom Kühnahckl får också stå åt sidan lite i offensiven.
Det är inte svårt att se möjligheter. Hoten är inte speciellt många heller. Inte undra på att Erik Forssell såg så glad ut på pressläktaren. Så glad har jag inte sett Forssell sedan han stänkte in sudden-deathmålet mot Växjö förra decenniet.
Ett bra tecken.
Frölunda såg ett tag ut att vara laget som skulle totaldominera svensk hockey. SM-guld 2016 och 2019. Dessutom några CHL-guld, som det också finns tyngd i. Däremot har det hänt något på slutet. Efter CHL-guldet 2020, har laget tappat och det rejält. Två sjundeplatser i serien och senast ett rekordsnabbt utträde.
Roger Rönnberg sågade sig själv och laget ganska rejält. Han kommer upp till Skellefteå med lite tyngd på sin axlar. Premiären kan inte summeras som mycket mer än ett fiasko. Frölunda gjorde en stark förstaperiod, sen föll alltihop som ett korthus efter en vindpust.
Ingen sitter säkert och inget varar för evigt. Oavsett kontraktslängd. Rönnberg har varit i Frölunda länge och kravbilden är skyhög. Det ska den vara. Frölunda har en särställning på många sätt och den största organisationen i SHL. Allt annat än häng på guldet varje år får betecknas som ett fiasko. Det visar också hur ohyggligt svårt det är att vinna och hålla sig i toppen.
AIK har haft ett spektakulärt hög lägstanivå och har inte varit sämre än sexa i tabellen modern tid. Det upplevdes som en svacka här. Det ger också intressanta perspektiv på vad en svacka faktiskt är.
Med den rådande bakgrunden gissar jag att Rönnberg kommer upp till Skellefteå för att elda på det som finns i Frölunda. Därför tror jag att det bli en oerhört underhållande match i Skellefteå Kraft arena. AIK kommer på allvar att bli testade. Räkna med slutspelvibbar och adrenalinpåslag. För Frölunda är dessutom ett lag AIK vill besegra.
Det är svårtippat, men jag tror AIK plockar hem en ny trepoängare. Det blir 4–2.
Vinner AIK är det oundvikligt att fundera över hur många förluster till Frölunda tål? För jag tvivlar på att en ny sjundeplats accepteras!?
***
Aftonbladet publicerade en lista på lönekostnader för lagen. Det är dyrt med tränare. Högst upp var Brynäs som enda lag med över 100 miljoner i lönekostnader. Då var det ju halvt kompani med tränare som inte längre tränar laget på den listan. AIK låg fjärde från slutet med drygt 65 miljoner kronor i löneskostnader. Drar man ett snitt på lönekostnad kontra placering är AIK de som har fått mest ”bang for the buck”. Pea Israelsson vet hur man bedriver affärer.
***
Apropå rivalitet. Frölundas tränarstab är ju helt ”importerad” från Luleå. Kristofer Näslund och Anders Burström assisterar ju Roger Rönnberg. De förlorar också högst ogärna mot just AIK. Robert Ohlsson har ju en ganska klar bakgrund även i Frölunda. Det har även AIK:s assisterande tränare, Pierre Johnsson. Finns en del prestige där.
***
Knappt två veckor kvar, sen får publiken komma tillbaka fullt ut. Efter den här tiden i pandemin är det ensidigt positivt. Evenemang utan publik är till och med värre man kan föreställa sig. Tänk om det hade varit fullsatt redan i kväll?