AIK jublar efter Robin Alvarez 1–0-mål i powerplay. Derbyt lockade som förväntat storpublik, trots att det "bara" är en match på försäsongen. Men ett derby är ett derby och något vi vill ha mer av.
Det är alltid något extra när Skellefteå AIK och Björklöven möts. Det märktes tydligt denna gråregnig fredagskväll i slutet av augusti, då folk i ”schtaan” lyste upp inför matchen.
En granne sa till mig två timmar innan nedsläpp: ”Det åskar och är skitväder ute, det märks att Löven är i stan”.
Och det är detta som är så underbart med derbyn. Då bubblar och bränner det till. Folk bryr sig lite mer än vanligt samtidigt som viljan att gå till ”Ladan” ökar.
Men som vi vet harvar Björklöven fortsatt i allsvenskan vilket betyder att det är omöjligt att säga när vi får uppleva ett riktigt matchderby igen. Men jag har en idé hur vi ska få mer av detta!
Från och med nästa år borde man utveckla denna träningsmatch till ett möte i back-to-back. Första matchen på fredag kväll och nästa dagen därpå. Det skulle leda till en extra hetta och två matcher med omkring 5 000 åskådare. Alla skulle helt enkelt tjäna på det.
Helst av allt vill man ju ha upp Löven i SHL. Jag vet att vissa tycker att man som Skelleftebo svär i kyrkan när man säger så. Men med tanke på publikuvecklingen i SHL och för AIK vore det en dröm om Löven tog steget upp.
Men vägen dit känns väldigt lång. Det var en person på arenan den här kvällen som sa: ”Det är nog större risk att Skellefteå åker ur SHL än vad det är att Löven går upp”. Jag tror inte riktigt det är sant, men det säger trots allt en hel del hur lång vägen till SHL är att vandra för Umelaget.
Men som sagt, detta är något som jag vill ha mycket mer av. Visst, det går inte att jämföra med när det var som hetast mellan AIK och Löven. Men det är trots allt alltid något speciellt när lagen står på varsin sida av isen.
Älskade derby!
*****
På plats i Skellefteå Kraft Arena fanns 5 046 åskådare. Det var kanske förväntat att det skulle bli något sådant. Men trots det är det en grymt bra siffra. Det bevisar ytterligare hur stort detta möte är.
Kul också att North Power bjöd på ett derby-tifo!
*****
Hur var matchen då?
Ja, AIK vann med 3–0 och den innehöll en hel del känslor samtidigt som trycket från läktarplats höll hög nivå.
Spelmässigt var det dock inte lika bra. Framförallt inte från AIK:s sida, som har ytterst stora problem att få någon form av struktur i sitt anfallsspel. I stort sett alla chanser man skapade kom efter individuella prestationer, i powerplay – som var många denna kväll – eller efter tillfälligheter.
Samtidigt ska vi ha en acceptans att det kommer ta extra lång tid för AIK att få ordning på spelet denna säsong. För mycket är nytt då många, särskilt unga spelare, ska slussas in i systemet.
Men trots det så har spelet med puck varit för svagt sett över försäsongens inledande tre matcher. Så här har tränarteamet en hel del att jobba på. Att hitta vägar till en bättre offensiv struktur samt kedjor som börjar hitta varandra.
Defensivt ser det bättre och bättre ut. Dessutom briljerade Gustaf Lindvall den här kvällen, och mot Luleå var Oskar Östlund riktigt bra trots den stora blundern vid 1–2-målet.
*****
Det är extra skoj att se Jonte Berggren. När han glider fram med pucken och söker sina fenomenala passning så njuter mitt hockeyhjärta lite extra. Han var en av de bästa i AIK den här kvällen och borde nog haft någon assist.
Philip Broberg fortsätter vara lugn och trygg med pucken. Sen vill jag även plussa för Rickard Hugg, som efter en lite seg start gjorde sin bästa match i sitt nya lag.
*****
AIK vilar nu fram till CHL sparkar igång kommande vecka. Säsongens första tävlingsmatch blir också ett gyllene tillfälle att skruva upp spelkvaliteten. Gör man inte det finns det stor risk att man inleder gruppspelet tungt, för som vi vet är det riktigt bra lag som väntar i CHL.