Det är så gott som omöjligt att summera allt som hände i Gävle den här lördagen, men vi tar det hela i kronologisk ordning för att underlätta för alla.
Klackkriget började redan innan matchen. #Crazygävle(som ni kan följa på twitter och instagram - där ni såklart inte missar @hockeybloggheller). Det var kängor mot Gävlebornas klappor på läktaren i Läkerol Arena, det var rökbomber och det var utgång för visitation för Skellefteåklacken. Något som hade stört alla – men den här kvällen kunde inget sabba festen för de drygt 200 tillresta Skellefteå AIK-supportrarna som skulle rama in kvällen i "tablettasken".
Hans "Virus" Lindberg är en av Brynäs största genom tiderna. Han ärades innan matchen med att hissas till taket i Läkerol Arena. Men taskig tajming för "Virus". Då Skellefteå AIK-klacken inte hade glömt hans kontakt till IF Björklöven. Något som aldrig är speciellt populärt i Skellefteå.
Jag älskar personligen inramningar och stora stunder där spelare och personer hyllas för deras insatser. Jag har heller inget emot Virus och vid de tillfällen jag stött på honom har han varit väldigt sympatisk. Jag var glad för Virus skull att han fick hyllas av hemmasupportrarna.
Matchen drog igång det hela började med... Att Ryan Vesce presenterade sig i matchen. Amerikanen som haft det så svårt i Skellefteå AIK-tröjan. Men i den första perioden var Vesce bra. Han skapade ett bra läge själv där hans avslut var bra, han hittade flera fina framspelningar och jag gladdes direkt över att Vesce tog petningen senast på allra bästa sätt. Nu mattades han lite under matchens gång, men jag tycker att Vesces insats i Läkerolen var hans bästa i AIK-tröjan.
Skellefteå AIK inledde matchen strålande. Det var så bra, allt stämde och Brynäs kändes som steget efter på det mesta. Något som även diskuterades i pressrummet längst upp under taket i Läkerol Arena.
Skellefteå AIK hamnade dock i underläge efter Brynäs andra skott i matchen. Det var allt annat än rättvist, det höll till och med de två Brynäslegendarerna som surrade runt på pressläktaren med om. Men Skellefteå AIK hade bestämt sig. De skulle vinna den här matchen.
Och vändningen började – genom att Erik Andersson bröt en 35 matchen lång väntan på sitt första mål i Skellefteå AIK-tröjan för elitseriesäsongen 2012/13. Andersson avslutade på ett riktigt bra sätt och måste hyllas för sitt sätt att verkligen spela där han blir tillsagd – och dessutom göra det bra.
Går vi vidare i matchen så forsätter Pontus Petterström att visa sin klass som avslutar med jämna mellanrum. Hans första mål i matchen var bländande vackert och då fick man såklart höra den strålande ramsan: "Oh, ah - Petterström. Sing; oh, ah - Petterström". Hatten av för Pontus.
Oscar Lindberg, Holloway och Emanuelsson spelade bra. Och det fanns det fler som gjorde. Markus Svensson var strålande mellan stolparna och jag förstår fortfarande inte hur han gjorde räddningarna i Brynäs fem-mot-tre-läge i den andra perioden. Helt sjukt – och tesen om att ha två bra målvakter kan inte stämma in bättre än i Skellefteå AIK just nu. När Ericsson är som allra bäst – svarar Svensson med den här insatsen. Hans enda plump var blockeringen bakom eget mål som skapade 2–4-målet. Men i övrigt var insatsen femstjärnig.
Men utan tvekan bäst av alla – det var JOHN KLINGBERG. Fyra assist från Klingberg, plus fem i matchen och som han spelade. Klingberg kan komma att bli den här säsongens version av David Rundblad för någon säsong sedan, om han fortsätter med det självförtroende han nu spelar. Jag tycker att Klingberg varit strålande sen han kom tillbaka från sin skada och idag satte han ribban på världsrekordhöjd – och klarade allt han försökte sig på. Wow.
Matchen slutade 6–2 till Skellefteå AIK. I Gävle. I Läkerol Arena. Efter 60 minuter där Skellefteå AIK var bättre i samtliga. Jag tror till och med att några av de i hemmaklacken som applåderade efter matchen – applåderade bortalaget. Det kan vara väldigt spekulativt och kanske aldrig skulle hända. Men skulle det hända någon gång – skulle det ha varit idag.
Hatten av till samtliga på isen – hatten av till de på läktaren.
/ Lars L