När man sätter sig efter en match och ska samla ihop 60 minuter av ishockey i en text av åsikter, känsloinsamlingar och anekdoter händer det att man spretar iväg åt alla håll och kanter. Men efter kvällens match i Cloetta Center är min tes enkel, min åsikt klar och mina intryck stela. Skellefteå AIK skämde ut sig nere i Linköping helt enkelt. Laget kom ut och spelade viljelöst, naivt och ofokuserat från start. Efter åtta minuter var det inte mycket som stämde och redan då hade Markus Svensson fått göra några jätteräddningar då Skellefteå AIK slarvat ordentligt i såväl uppspelsfas, tanke och utförande.
Det kom någon minut där spelet stämde helt okej för Skellefteå AIK, men från det att Linköping gjorde 1–0 tror jag ärligt inte att mer än en två-tre kombinationer fungerade på hela matchen. Kedjan med Holloway, Lindström och Ericsson såg allt annat än bra ut. Ingen harmoni och ingen känsla i spelet. Det var Holloways inspel till Lindströms läge i slottet som gav en chans, men i övrigt var det inte bra alls. Andrakedjan med Karlsson, Lindberg och Emanuelsson var genomblek och samma sak med övriga formationer.
Skellefteå AIK bjöd på många av målen och gav Linköping frilägen, öppna och klara målchanser och en hel del lägen att göra ännu fler mål än de sex som föll.
Linköping gjorde en bra match och ville verkligen spela för klubbmärket – Skellefteå AIK gjorde raka motsatsen. Det är enkelt att förklara bort att det bara är en match, att det är sådant som kan hända. Men det finns saker som krav, klubbhjärta och ansvar mot arbetsgivare som man bör ha i åtanke. Och inte minst – mot de fans som rest till Linköping för att titta på matchen. Den klassiska; bryt ihop och kom igen lämpar sig väl. Men frågan är om det räcker.
Jag tycker det egentligen är onödigt att måla fan på väggen. Men insatsen i kvällens match var helt enkelt pinsam. Den i Skellefteå AIK som tycker att något förutom Markus Svenssons stundtals finfina räddningar var godkända bör fundera ordentligt på vad sporten handlar om. Svensson släppte trots det in sex mål.
Jag funderade varför Anders Forsberg valde att inte göra någon förändring för att väcka laget. Kasta om i kedjorna rejält, byta målvakt – eller något. Allt för att skicka en signal till laget. Kanske hade även Forsberg gett upp? Jag vet faktiskt inte. Det behövs inte spekuleras i. Vad som är säkert är att det här var säsongens största bottennapp för Skellefteå AIK på isen. Det var 0–6.
Det var hjärtlöst.
/ Lars L