För de som gillar Malmö IF är det tragiskt.
För oss som inte gillar eller står neutrala är det komiskt.
Först sparkas tränaren Leif Strömberg. Han berättar varför han tror att han fick gå - med lite syrliga vibbar. Främst mot sportchefen och gamle vännen! Stefan Nyman. Det är inte ovanligt eller unik att något sådant sker. Snarare lite ärligt, att faktiskt förklara varför man själv tror att man inte får vara kvar.
Kontroversiellt efter som Strömberg med all tydlighet skickar ganska tuff kritik mot Nyman. Där trodde man på något sätt att det skulle bli "end of story".
Då tappar Nyman och co fattningen totalt - och göra det största misstaget man göra i det här läget. De går till motattack. Med Nyman i spetsen, uppbackad av Linus Klasen och Ulf Taavola, ger trion en sågning i Expressen av sällan skådat slag.
Men motangreppet synar bara hur illa ställt det faktiskt är i klubben. I en stabil klubb med god ekonomi, hade de hållit tyst, och fortsatt jobba.
Istället syns det hur Malmökostymen börjar spricka alltmer i sömmarna. Nyman och de spelare som han har värvat ihop (sportchefen bestämmer oavsett tränaren kan påverka eller inte) fungerar inte alls.
Dessutom har de talangfulla tvillingarna Vesterholms öppet kritiserat klubben för att de får för lite speltid. En befogad kritik, men att det går att läsa i tidningen avslöjar med all tydlighet att något är väldigt, väldigt snett i Malmö.
Sportchefen Stefan Nyman är i allt annat än balans. Hade han haft lite känsla hade han aldrig gått till något mottangrepp mot Strömberg.
Linus Klasen ger ett allt annat än stabilt intryck. Några större ledaregenskaper visar han inte heller. Han är Sveriges bäst betalda spelare, men ser alltmer ut som ett felköp.
Som lagkapten ska du skapa lugn och förtroende. Tror inte att Klasen förstod vad han gav sig in på, när han skrev sitt lukrativa kontrakt med Malmö. Med stora pengar kommer ett stort ansvar och press. Lever man inte upp till förväntningarna, kommer folk att rasa.
Klasen tappade fattningen bara att av Bofors sportchef, började raljera lite kring Klasens höga lön och Borfors trupp. Klasen utryck då och nu, visar att inte heller han är i någon större balans.
Det är omöjligt att bygga upp ett topplag på en säsong. Det krävs tid. Med de pengar som gick in i Malmö, trodde alla att man kunde köpa sig lite tid.
Istället är Malmö på väg att se sin tragiska historia upprepas på nytt, trots att det varje år sker liknande exempel.
Man brukar lära av historien. Men i Malmö blir det alltid kris fort. Jag tror till och med att krisen kommer fortare till Malmö än den kommer till Frölunda.
Och även om mycket i sammanhanget mest väcker till skratt och en massa leeneden (samtidigt som hornen växer i pannan), känns det bara tragiskt hur Malmö, gång på gång, kastar bort något som skulle kunna föra hockey framåt.
Samtidigt måste det vara en av de roligaste klubbarna i hela världen att blogga om. Det tar liksom inte slut med saker att avslöja. Nog för att det har varit många tränarbyten, men klubben har ju också bytt fem (jag har tappat räkningen) VD:ar också de senaste åren.
Vi hoppas vår kollega, Mr Madhawk, a.k.a Johan Svensson, klarar sig från att bli utbränd. För han gör ett riktigt bra jobb.
//Adam S