Jag ska försöka hålla mig kortfattad.
Skellefteå AIK har gjort en fantastisk säsong. En resa som nästan ingen trodde var möjlig när halva fjolårets guldlag försvann.
Det räckte till silver. Inte till ett historiskt guld.
Resan ska trots det hyllas.
Samtidigt ska vi vara ärliga att säga att AIK inte kom upp till full nivå i årets SM-final. Växjö gjorde visserligen AIK bleka, men laget har trots allt en nivå till – särskilt på hemmaplan.
Men Växjö var bättre än AIK. Sett över finalens sex matcher var Växjö bättre i åtminstone fyra av dem. Kanske fem.
Växjö kom dessutom upp till sin fulla kapacitet. Mycket på grund av att lagets stjärnor gjorde det förväntade. Det föll inte igenom och pallade för trycket.
I AIK var det tvärt om. De stora namnen nådde inte upp till sitt max. Det krävs om det ska bli guld.
Vi som sett årets final har också uppmärksammat domarnas skyhöga nivå. Ibland har den varit brutalt hög. Det har givetvis gynnat Växjö som till stor del bygger sitt spel på fysik i kombination med skicklighet.
AIK:s spel bygger på fart och finess.
Sammantaget ska finalens båda lag hyllas. Det brukar heta att ingen minns en tvåa.
Jag kommer i alla fall komma ihåg Skellefteå AIK:s säsong 2014/15.
Det hoppas jag ni också gör.
Vill avsluta med att tacka alla er som följer, läser, kommenterar och ibland också lever med oss här på bloggen. Ni har till stor del bidragit till en fantastisk säsong.
Utan er fanns inte vårt driv.
Nu blickar vi mot nästa säsong.
*****
Här hittar ni min krönika direkt efter slutsignalen i Vida Arena.