Östgöta-Correns krönikör Rooney Jerrevång skriver så här i dag:
Det är så i en match mot Skellefteå – förlåt mig – att tanken är på annat håll. Norrlänningarna låg visserligen före Linköping i tabellen, men en förlust på hemmaplan mot Skellefteå fanns inte i tanken och då blir det genast lite svårare att koncentrera sig.
Ändå brände det till på slutet. Anders Söderbergs reducering till 3–2 fick oss alla i Cloetta center att kippa efter andan, titta generat bort och tänka att det kan väl inte kan vara möjligt att det även ska komma en kvittering. Slutsignalen var befriande. Kvitteringen kom aldrig. LHC upp på femte plats och Linköpingslaget kan nu fira landslagsuppehållet med klapp och klang. Eller träna avslut under glada former.
Om Andreas Hadelöv sa han:
Andreas Hadelöv i motståndarmålet var bra, riktigt bra, men absolut inte den bäste jag sett.
Nej, LHC är pinsamt dåligt i avslutningarna. Det krånglas och överarbetas, allt ska vara så förbannat vackert. I går fick jag se fyra direktskott värda namnet: Ett i mål (Fredrik Emvall), ett i stolpen (en riktig rökare från Patrik Zackrisson) och två skott utanför.
Av 40 skott.
// David E