Luleå har en tydlig defensiv prägel och fått det lite som sin stämpel. Men i den tredje semifinalen var det offensiven som det utmärkande karaktärsdraget. Luleå har inte haft en ganska svag inledning på semifinalserien, men torsdagskvällens tillställning visade andra tecken.
Frölunda kom in och såg förvånansvärt passiva ut. Men lite som Djurgården agerade mot AIK, satsade Frölunda på att lägga krutet på att försvara de viktiga ytorna, de framför mål, och sedan satsa på spelvändingar.
Med spelare som Lasch, Friberg, Fagemo och Rakshani är det gynnsamt. Och efter två perioder var det faktiskt befogat att fundera över om det är en ny trend att det ska löna sig att i n t e äga spelet.
Domarnivån kommer in som en stor faktor här. Med territoriella regler runt målet, där betydligt mer är tillåtet, är det nästan omöjligt att ta sig in.
Istället blir det någon form av utsideshockey, där för många avslut blir enkla skott från förutsägbara vinklar.
Samtidigt utsätter sig laget för spelvändingar, där man verkar nästan mer sårbar än när man äger pucken.
Det var nästan så man funderade om Bulan skulle ge Luleå en kontraorder i stil med: ”ge bort pucken, går vi på spelvändingar istället.”
Det kom ingen sådan order. Luleå fortsatte att trycka på och hittade också till slut bättre vägar in framför mål. Det gav också laget två mål.
Domarnivån ja. För att jämna ut statistiken, hittade domarna (Persson, Sjöqvist) en utvisning på en klockren höfttackling. Allt hände på helt öppen is. Det är otroligt tröttsamt att se felbeslut på felbeslut i så viktiga skeden.
Luleå vann och fick med sig även en självförtroende. Det gav serien liv, då Frölunda gjorde slutspelets svagaste insats. Joel Mustonen var däremot en av Frölundas piggaste spelare.
I Luleå var det många som imponerade. Robin Kovacs gjorde allt utom mål och Erik Gustafsson är en av de bästa backarna i hela ligan. Jesper Sellgren imponerade stort också. 20-åringen från Övik har haft en imponerande utveckling och var en av matchens förgrundsfigurer.
Serien lever. Återstår att se om torsdagens match var vägen tillbaka för Luleå. Det kan ha varit det, men norrbottningarna kan nog räkna med ett betydligt mindre bekvämt Frölunda på lördag.
***
Hockey är känslor och profiler. Det är alltid vemodigt när spelare inte blir kvar i en klubb. Fredrik Lindgren är ett unikum, som gjorde en av karriärens bästa säsonger under fjolåret. 38-åringen har spelat ett halvt liv i Skellefteå AIK. Elitidrott är skoningslös på så sätt.
***
Luleås intro är överlägset bäst i SHL. Jag kan faktiskt inte komma på någon klar tvåa.
***
Händelserikt i dag. Men solen går upp i morgon också. Nu lämnar jag Norrbotten och åker hem för att vila några timmar.